Bydalsfjällen

 

Kort version nr 2

För min del hade hela veckan efter Bamm bestått av förkylning och i princip vila från det mesta. Trots det har jag varit ganska pigg, men efter mina kraschar på Axa-banan gör knäna och fotlederna sig påminda. Och när jag blev nerkyld och frusen under BAMM tog förkylningen tag i mig igen (förra säsongen var jag sjuk extremt mycket) och verkar vilja stanna ett tag.

Jag har svårt för att ställa in saker och ting, särskilt tävlingar. Då blir det så att jag får ångest och nedvärderar mig själv. Därför stod jag återigen på startlinjen till Bydalsmaran, eller 50 km och 2900 höjdmeter rättare sagt. Denna gången med rejäl halsont, huvudvärk och snorig näsa, två onda knän och ömma hälsenor. Men men är man lite dum i huvudet så är man. Precis som Lina upplevede starten kände jag mig otroligt tung. Vilken mjölksyra i ben och rumpa. Första kilometerna var rena persen. Helt ouppvärmd var ingen bra idé, så nästa gång inför ett långlopp gäller det att vara varm i starten, spelar ingen roll att man har 5 mil på sig, det är inte kul att bli sopslut i början.

Hur som helst löste det sig med tiden och jag kände mig ändå rätt så pigg, jämfört med förra året kom jag ihåg att jag var betydligt tröttare på flertalet bitar än vad jag var i lördags. Uppför gick det dock ganska trögt, men i alla nerförslöpor kunde jag trycka på som aldrig förr! Även på lite mer tekniska delar. Det var en härlig känsla! Riktigt hur det gick till vet jag inte, men Lina och jag sprang tillsammans hela vägen. Jag kände i alla fall att jag fick stöd och sparrning av Lina och hade riktigt roligt! Kändes återigen som en lagtävling, precis som BAMM, vilket blir så mycket roligare.

Vi hade bra med energi med oss i form av Swebar kokossmak (lättuggad och faktiskt ganska god) hasselnötskräm i vita små påsar (som man köper i lösviktgodisdisken, typ som nutella) väldigt smidigt och lätt att bara smälta i munnen springandes, samt dextrosoltabletter, sodapopsflaskor (lösviktgodis, turkosa syrliga små godisar i flaskform) energidryck och nötkakorna vid energistationerna. Jag tog energi, bara lite åt gången med jämna mellanrum under loppet då jag kände att jag saktat ner på tempot. Direkt fick jag gensvar, vilket var riktigt skönt, har inte tänkt på det så förut, men det gav mig mycket den här gången. (även fast jag inte äter speciellt mycket alls egentligen under tävlingar)

Vädret var typiskt grisigt fjällväder; totalt spöregn, alltså verkligen skyfall, samt lite hagel, och emellanåt uppehåll, ganska lugn vind dock, men mulet och ca 8-10 grader. Lätt att bli kall om armar och ben, men med alla höjdmetrar blev jag snabbt ganska varm. Mot slutet tyckte jag att vi haft en härlig dag ute på fjället, men måste erkänna att både Lina och jag överrumplades av tredje tjejen när vi var påväg upp sista gången på Drommen, bara några kilometer kvar! Hon var jättestark uppför, och jag tappade direkt och tänkte att jag får väl nöja mig med fjärdeplatsen, utanför pallen, som vanligt. Men när det började bli nerför igen kände jag vilken kraft jag fick och behövde inte tänka alls på svåra partier eller farhågor att snubbla. Då var det ju lika bra att sätta tjejen som sprang om oss på plats! Oväntat fort efter att jag passerat Lina och hennes onda knä skymtade jag henne nere i björksnåren och var snabbt hack i häl, hon blev ganska skrämd och skrek högt när jag kom klafsande bakom. Sista 500 metrarna nerför slalombacken i liftspåret sprang jag faktiskt förbi henne med lätthet. Det var så mjukt underlag att det bara gick att trycka på. Så himla kul! Hade dock varit roligare att springa sida vid sida med Lina in i mål, men konkurrenter får man ju räkna med.

/Sanna

Här tre fina bilder från Björkliden