Varför gjorde man inte mer?
Under dagens gymnastikträning (andra på typ hundra år) fick jag lite ångest när jag såg några duktiga truppgymnaster som tränar samtidigt som oss. Jag kom ihåg dem från tiden när jag var yngre och höll på med gymnastik, redan då var de jätteduktiga, men ojoj vad duktiga de var nu!
Det som grämer mig är att jag inte fortsatte också, tänk om jag hade gjort det, hur duktig hade jag inte varit nu då!? Just den tanken att jag hade kanske kunnat göra liknande saker idag, som de gjorde då, om jag hade fortsatt, gör mig så ledsen.. Tio år hade jag haft på mig, men jag la istället tiden på andra aktiviterer, som jag ändå inte fick så mycket utav egentligen... Visst har det varit kul på sina sätt, men jag tror ändå att jag hade varit gladare och mer stolt över mig själv om jag haft mer kroppskontroll, varit vigare, starkare och spänstigare, som man blir som gymnast naturligt. Det ser så fantastiskt, fruktansvärt roligt ut att ha sådan kraft att spinna som en raket i luften i skruvar, volter, flippar, flickisar och allt vad det heter..
Men för att se det från den positiva sidan är vi, Lina och jag, yngst i "vuxengruppen" och har massor att lära och vi ser att de äldre utvecklas för varje minut som går, så då gör såklart vi det med även fast det kan vara svårt att ta in. Jag bara längtar till modet stannar kvar inom mig och jag vågar ta mig an lite mer avancerade övningar än bara handvolter på air-tracken och sånt.
Jag har lite svårt att tro på mig själv och bli nöjd någon gång i livet, när jag är så osäker i det mesta jag gör. Jag är blyg och lite för feg. Tror att jag jämför mig lite för mycket med alla de som ligger många steg före mig, och tar mig inte riktigt ner till min egna nivå.. hmm, aja, när det är kul på vägen till alla delmål går det oftast snabbare, och jag vill bara bli bättre och bättre!