En vecka kan vara länge

Jo jag berättade här om sistens att jag skulle vara borta i 5-6 veckor i Spanien och sedan möta upp Lina i Frankrike för att vara borta ännu lite till. Det blev inte riktigt så.
 
Staden Bilbao dit jag åkte var verkligen jättefin och härlig, det finns något för det flesta och jag uppmanar alla att åka dit. Men bara hela grejen att åka i väg ensam kändes inte rätt.
 
Mitt humör var inte alls bra på planet ner ens. Jag kände inte igen mig själv alls, gråten i halsen gick jag runt med ständigt och jag hittade inte glädjen i någonting där. Skolan blev en besvikelse och jag kände mig lurad på olika vis. Det är svårt att förklara, och säkert svårt att förstå för en annan, men en vecka som annars går så snabbt upplevde jag denna gången som en månad.
 
Ibland blir det bara inte som man tänkt sig, och jag hade ingen lust att stanna kvar längre bara för att känna efter lite till och inse att jag haft rätt hela tiden. Jag lärde mig bara under första dagarna  att man inte ska ta förhastade beslut och inte betala saker i förskott. Allt jag mår bra av och behöver finns ju hemma. Nu ser jag istället fram emot Linas och mitt äventyr tillsammans i Juli i Frankrike!
 
 
Skönt är det att vara i Östersund igen och jag hoppas att allt blir frid och fröjd snart.. Har nämligen skadat foten och kan inte röra mig alls som jag vill. Alltid är det nåt som krånglar, sånt hör väl till lite. Jag försöker se det lite som ett straff som snart går över förhoppningsvis.. 
 
High five så ses vi snart. 
 
/Sanna