Puder och tankar
Det är mycket som händer i huvudet just nu. Dagarna går och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Om man nu måste "göra" nånting. Alltså, varenda gång man träffar en bekant, en kompis eller en släkting så dyker alltid samma fråga upp, "Vad ska du göra nu då?". Jaa, den som ändå visste det... Ibland önskar jag att jag var en sån som alltid drömt om att bli någonting, de som VET att de vill bli läkare, jurist eller jobba med elektronik eller i skogen osv. Jag har ingen aning om vad jag vill. Självklart behöver man ju inte jobba med samma specifika sak hela livet, det vill jag verkligen inte, men jag blir ändå stressad och får lite ångest när jag tänker på framtiden. Hur ska jag tjäna pengar så att jag kan göra olika saker, köpa det jag vill, och kunna leva? För tydligen kan man ju inte leva som jag gör nu, jobbar lite då och då på restaurang, åker till stugan när jag vill, går upp när jag vill, GÖR vad jag vill. Typ. Det får man ju inte göra, för MAN MÅSTE ju ha ett jobb. Som alla andra. Jaja, just nu har jag ju ändå ingen aning om vad jag ska göra, så då får jag helt enkelt leva lite till som jag gör nu. Och det går alldeles perfekt.
Det är puder så man skryter om det i Åre just nu. Det bara snöade och snöade och snöade. Äntligen!
Jag och Sanna är också sugna på att göra en lite längre resa, många av våra kompisar är ute och flänger, och vi blir väldigt inspirerade. Jag har inte riktigt förut kännt att jag velat åka iväg på någon sån där backpacker-grej, förän nu! Det har blivit så tradigt att bara vara hemma, och visst, vi gör ju mycket roligt, och åker iväg på lite allt möjligt, men inte under någon längre tid. Och det är jag verkligen sugen på nu! Dock behövs ju pengar och att man återigen VET vart man vill åka. För det vet jag inte ännu. Det är ju en hel värld därute. Vad ska man välja?
Det som jag ofta känner när vi är iväg någonstanns är oro eller ångest eller vad man ska kalla det över hur jag ska få till träningen. JAG VET att det låter superlöjligt, och jag tycker att det är tråkigt att behöva känna så också, men det bara spritter i kroppen om jag är på något ställe där jag inte har möjlighet att röra mig så som jag vill. Då är det ju såklart lätt att åka till något land där det finns tillgång till sånt jag vill ha, som fina platser att springa på, berg, ett gym med fria vikter, ställnigar så att man kan träna pull-ups, kanske snö så det blir skidåkning osv.osv. MEN jag vill ju också besöka sånna plaster som inte har alla de här grejerna, men jag vågar inte, för jag vet inte om jag kommer må dåligt då och vantrivas... Samtidigt som jag vissa dagar här hemma bara tycker att allt som har med träning att göra är pest och pina och jag helst av allt bara vill gömma mig under täcket eller ligga i en hängmatta i ett varmt och soligt land och bara vara. Jag hoppas att man kan hitta en balans i livet och känna att man duger till som man är, att det man gör duger och att jag kan känna mig nöjd med mig själv och det jag gjort under dagen. För ibland är jag extremt besviken på mig själv, och ibland känner jag bara att jag är så otroligt lycklig lottad som ens har en kropp som fungerar, ett fantatiskt land att bo i, en familj som jag älskar och hur BRA jag egentligen har det. Det måste man ta hand om och inte gräva ner sig i småsaker som egentligen är så fruktansvärt oviktiga.
Skridskor på flaket vid Rödön
Skridskor vid Frösö båthamn
