Lina & Sanna

De fem dagar vi var nere i Zermatt i Schweiz var superbra. Vi hade kanonväder och André visade oss den långa banan under de tre första dagarna. Lättlöpta och fina stigar överallt, och oslagbara utsikter.

 

 

Jag trodde inte mycket på framgång för min del eftersom jag hade en förkylning som tryckte på. Men körde ändå vertikalen (2,6 km och 650 hm) och kände att andningen inte var ett problem och eftersom det funkade så bra på det tuffa loppet, (kort och brant!) Visste jag att det skulle gå att genomföra det längre också, bara med lite mindre prestationskrav. Min fot är visserligen inte heller bra än, men jag la i ett par extrasulor i skorna och går bara i de mer dämpade skorna nu i veckan. Det kommer nog gå över.  

 

 

Vertikalen var hur som helst skitkul faktiskt! Lina och jag hade testat den själva dagen innan. Det var individuell start och vi hade 30 sekunders mellanrum, och själva tidtagningen började efter ca 1 km när stigningen började. S.K.Ö.N.T! På vertikaler är det egentligen bara att tugga på, framåt, uppåt och inte stanna upp. Eftersom de långsammaste startade först passerade jag många på den smala stigen upp, men det gav bara mer styrka! Rycket de 200 metrarna gick inte så snabbt som jag hade föreställt mig, men ramlade som vanligt ihop i en anfådd hög på toppen och var jätteglad. Det visade sig att vi blev 3a och 4a, och Lina med endast TVÅ SEKUNDERS marginal till tvåan! Haha, såklart lite surt att veta, om det varit masstart kan det ju ha varit en spurtstrid, men nu visste man ju inte vart någon annan låg. 

 

 

Morgonen för stora tävlilngsdagen var regning och molnig (positivt). Petter och André startade 1,5 timme före oss, då de sprang 46kmbanan. Vi fick bara första halvitmmen i starten egentligen lite svalare innan värmen kom igen, men det var inte något större problem. Starten i övrigt gick fint. Det var ungefär 4 km asfalt slingrandes uppåt, så fältet spreds ut bra innan stigarna började. Duktiga Ruth Croft sprintade iväg som en hare och henne såg vi inte mer. Jag la mig trea efter Lina och lyckades hålla från 50-200 meter emellan oss under hela loppet. Allt flöt på bra och jag kände mig ganska pigg hela tiden. Eftersom vi sprungit igenom den långa banan var det bara två kortare bitar av vår bana vi inte testat innan, men inga överasskningar.

 

Jag drack bara energidryck loppet igenom och hällde över mig vatten på energistationer när det blivit så varmt och det fungerade. Dock knäckte det till i knät efter 15 km så jag kunde inte riktigt ha någon större vikt på högerbenet. Vet inte vad som hände, men måste smörja med voltaren nu några dagar och hoppas att det ordnar sig.. 

Det blev en härlig stämning i mål och vi är såklart jätteglada att vi kom på pallen! Efter lite fika och snack med en helt slut Petter som kutat in på en femte plats (!) var snabba iväg till dusch och massage för att slippa stå i kö, och det var så sjukt värt! 

 

 

Helgen blev en kanonuppladdning inför Goretex Transalpine. Höjdträning, fartträning, uthållighet och att vänja sig vid pastaparty.. Haha skämt åsido. Men det blir en hel del kolhydrater nästa vecka antar jag. Vi är så förberedda så att väskorna faktiskt är färdigpackade. Vi har bara tagit det lugnt hemma, umgåtts med Kira, plockat alla möjliga bär och haft lite semester hemmavid. Det har inte blivit så många vändor till Östersund, och då märker man att det är väldigt skönt att bara få vara hemma några dagar. 

 

By the way så har vi köpt en torkugn till mamma i födelsedagpresent, och det kan VARMT rekommenderas! Det är så himlans gott med torkade frukter och bär, och extra gott när man gjort det själv! 

 

 

//Sanna