Stockholm rogaining
Race rapport Stockholm Rogaining
Spontant anmälde vi oss till denna orienteringstävling, som gick för en vecka sedan nu. Har tänkt att det skulle vara riktigt kul att vara med i flera år, men datumet har inte passat. Men så hade vi inget annat för oss den här gången!
Bästa uppladdningen var dock inte att servera på Guldgalan dagarna innan. Sprang sönder ben och fötter redan där och blev heller inte så bra sömn kommande nätter. Men men. Efter nattåget åt vi god frukost hos Mathilda och sen for vi till start i Nacka Strand. Det var mer folk än vi räknat med. Tydligen har tävlingen funnits i mer än tio år, och blivit ganska populär.
Den går ut på att på 6 timmar springa och ta så många kontroller och poäng som möjligt, från klockan 12. Om man hellre ville cykla fanns det en klass för det också, men de fick bara vara ute i 4 timmar. 30 kontroller var utplacerade på ett stort område där de varierade i poänggrad. Vi passerade genom Nacka och Vikdalen, Fisksätra, Solsidan (!), Erstavik, början på Tyresö, Älta, Kolarängen, Bagarmossen och Hammarbysjöstad.
Hur som helst hade vi packat Ultimate directionryggorna med ett extra underställ, pannlampa, en halv flaska vatten att dela på, några bitar shockblocks, en liten Japp var, en varsin Chia gel och några små bars. Detta visade sig också vara för mycket. Vi behöver inte så mycket i oss när vi springer, och särskilt inte när det är lite kyligt i luften. Det är ganska skönt att man inte blir så hungrig och ändå har energin kvar. Vi knaprade bara i oss japparna, chia gelsen och delade på en bar. Vattnet gick åt i mål. Hade innan sett att alla andra laddade upp med matlådor av pasta, mackor och energidrycker innan start, men det tyckte vi var lite over-kill. ..
Man fick öppna kartorna klockan 11, så en timme hade vi på oss att bekanta oss med området och planera färdväg litegrann. Men som vanligt blir vi ganska stirriga och sitter bara och kollar en bra stund innan det blir någon verkstad av det hela. Hade lite svårt att bestämma oss hur vi skulle lägga upp, och det blev ingen inritad väg på kartan (eller kartorna, vi fick flera stycken, en del att hålla reda på) utan tänkte att vi får väl vara lite spontana istället..
Trots lite stockholmsstress så var starten väldigt chill. Ingen startlinje, (eftersom alla hade olika planer vart de skulle springa och vilka kontroller de skulle ta) och en arrangör bara räknade ner sekunderna, så var vi iväg!
Första kontrollen var lättast att hitta då många andra också sprungit till den först. Men lyckades ändå springa lite fel och tappade några minuter, men det ska väl vara så i början så man skärper till sig. Dock gjorde vi inte det heller. Missade en kontroll på kartan eftersom vi inte hade någon överstrykningspenna syntes de ju knappt. Så efter att ha stämplat av andra kontrollen bestämde vi oss för att springa tillbaka och ta den vi glömde i all hast. Det blev väl 2-3 km extra.
Vi kände oss i alla fall jättestarka och pigga i benen och det var lite kul att kolla på hus och båtar längs vägen. Att orientera är ju det bästa sättet att upptäcka städer på alltså!
Det var riktigt roligt att möta cyklister och ha de runt sig. Vi höll samma tempo som ett tjejgäng på fyra. Kan tänka mig att det gick lite långsammare eftersom de var så många i ett lag det blir ju svårare att hålla ihop när alla ska ta del av vägval och hålla koll på var man är på kartan. Men vi hejade på varandra och trodde såklart att vi inte skulle se dem mer. Men när vi stannar till vid kontrollen för att kolla vart vi skulle härnäst kommer de cyklade igen, vi hade kommit före dem! Haha.
De går med cyklarna i uppförsbackarna, så där tar vi också ikapp, och lyckas vara före till nästkommande kontroll också. Visserligen låg den inne i snårskogen uppe på en höjd, så då hade vi som löpare det lättare!
Sprang in i Solsidan (och Saltis), såklart spanade vi efter Mickan och Freddes hus, kanske att vi såg något liknande deras. Det var verkligen lyxkvarter, shit, hur vissa bor, hur mycket pengar kan de ha?
Variationen på banan var jätterolig, från att ha sprungit i svenssonkvarter, till in i småstigar, rena bushen, typisk skogsmark och öppna ängar, så korsade vi också en hästhage och kände oss lite bad-ass. (Men den var faktiskt tom och såg mer ut som åkermark, grinden var dessutom öppen).
När vi var mitt inne i skogen där en kontroll skulle ligga nedanför en brant (utan annat riktmärke) och vi hade irrat lite fel, stötte vi på ett gäng rådjur. En var så nära som två meter, den stod och gömde sig under en gran och när jag kom för nära (ovetandes om detta) skuttade den ut rakt framför mig i panik och hoppade i rasande fart bort bland granarna. Lite med andan i halsen fortsatte vi leta efter kontrollen och när vi praktiskt taget gett upp och var på väg ner, en aning griniga på varandra, så fann vi den! Så det brukar vara för oss! Haha. Man ska ha lite tur.
Vi hade en fortsatt fin tur genom skogen och förbi stora gårdar innan vi sprang igenom en park och började höra trafik igen. Nästa kontroll låg mitt i bebyggelse uppe vid en mast. Det började skymma nu, och efter en stund satte vi på oss pannlamporna. Himlen lyste rosa, vi var fortfarande pigga, det var gott med choklad och det var underbart att vara ute på långpass!
Som vanligt på orienteringstävlingar tvivlar vi på oss själva och löpningen blev lite hackig. Småspringandes med näsorna nere i kartorna för att försöka urskilja gatnamnen tassade vi vidare och var inställda på att ta tre kontroller till på vägen till Hammarbybacken, (för den ville vi hinna med innan tiden var ute.) Istället tog vi bara två av dessa för att tiden kändes lite knapp. Det var mycket svårare att orientera i mörker, men när vi såg toppen av backen bland alla hus var det enklare att bara springa på och inte fundera så mycket. Branten upp sprang vi förbi några andra löpare också, det var ett tag sen vi sett någon, och vi förstod att de flesta hade hållit sig till de närmre kontrollerna.
Längst upp var det magnifik utsikt över Stockholm, riktigt läckert! Frankrikes flagga lyste så fint på Globen också.. Hur som helst gjorde vi ett dumt val att försöka satsa på en nio-poängare i skogen efter Hammarbybacken istället för att ta en lätt fyra i ett kvarter innan backen. Det var nämligen tung trafik där nere och stora vägar hit och dit, och byggarbetsplatser mitt i vägen osv. Vi kände också att det gjorde olidligt ont i ljumskar och fötter, (lite skador sen innan tävlingen) och med en timme kvar hade vi ingen större lust att irra omkring i en skog som vi inte visste hur den skulle se ut, och sen behöva kuta allt vad vi hade in i mål. Så vi beslöt att skita i poängjakten och bege oss tillbaka lite tidigare istället.
Mycket av banan hade blivit på asfalt, men det var ganska roligt med lite annorlunda löpning, än de tävlingar vi brukar ställa upp i. Sista kilometrarna gick inte särskilt fort, irriterande när både huvudet och kroppen är starka men smärtan gör att man inte kan springa så fort som man vill.. Men vi hade det ganska trevligt i alla fall och var ändå nöjda med vår tur, den hade varit superskoj. 43,7km slutade runkeeper på, och vi kom tillbaka 45minuter innan tiden var ute, god marginal alltså, haha, det ska väl vara det någon gång i alla fall.
Det bjöds på Tacos efteråt, men ingen vinst. Det visade sig att de flesta tagit kontroller i skogen som var närmre och därmed hunnit med fler kontroller och mer poäng. Vi hade sprungit runt hela alltihopa, och skippat massa kontroller i mitten av kartan. Med mer fokus innan och bättre planering går det nog bättre nästa gång. Vi velade lite längs vägen vilka kontroller vi skulle ta, och det ska man ju inte behöva göra.
Tackar Mathilda än en gång för att vi fick bo hos henne! Alltid lika mysigt.
Här hemma har snön kommit och vi har hunnit åka skidor i dagarna tre. Nästa vecka åker vi till Bahrain och hälsar på kusin och kusinbarn (som vi inte träffat än!). Sen väntar massa jobb i december, har hört att det finns nåt som heter så.
Bildbombar lite till här nedan, det är ju som lite roligt att dela med sig.
Hade gött, glöm inte att leva!
//Sanna
Vad kul det låter med orienteringstävling. Det skulle vara en utmaning för mig då jag verkligen inte kan läsa kartor.