Lina & Sanna

Har nu åkt två skidlopp på två dagar. Båda blev dock förkortade från orginalbanorna, men det var vi mest tacksamma för så här i efterhand. Hade bestämt innan att ta det lugnt och bara åka igenom loppen tillsammans som en kul grej, och få in tävlingsandan litegrann. Sen kan jag känna att det hade varit roligare att ha riktigt bra skidor, som de allra bästa tävlingsåkarna har. När vi känner att vi har så pass bra kondition och orkar hänga med uppför, och så glider alla iväg och om en i utför blir det lite surt.

 

Hur som helst. Vi åkte 3-milsdistansen på Årefjällsloppet, men den blev nerkortad till 21 kilometer. Vädret blev bättre än utspått dock. Vid start klockan 12 hade de värsta snöfallet och moddet dragit förbi, och vi fick en hel del sol faktiskt! Till en början gled vi båda superbra, dock både bakåt och framåt... Från Trillevallen, (då det är nästintill nerför fram till Edsåsdalen) var vi tvugna att staka hela tiden. Nerförsbackarna som jag hade tänkt skulle bli njutning blev i stället superjobbigt och nästan irriterande.. Det sög ordentligt, och snön var helt annorlunda än tidigare. Slut i överkropp och rygg sista kilometern, men mot målportalen saxande sida vid sida, tävlandes mot varann, vem som skulle knäcka vem sprintade vi om ett helt gäng som kämpade sig upp, det var klart roligast. Tror vi kom precis lika, och med föräldrar i mål och våfflor hemma blev det en superbra dag.

 

Söndagens väder såg inte ut att ändras, det skulle blåsa och regna rejält, och banan ändrades från högfjäll från Storlien till Meråker till en bana helt i Meråker, som var mindre väderkänslig. Lite trist, eftersom jag enda sedan förra året då vi missade Storlienrännet har velat åka banan.. Lina och pappa ville ställa in, men jag hade varit så inställd på att åka, och fick som jag ville. Pappa och mamma följde dock inte med. Vi blev överasskade av hur många det var som startade, helt fullt med folk ju. Tydligen inte bara vi som var lite tokiga denna dag, att åka skidor i detta väder; blåsigt och ösregn. Men så innan start tittade solen fram och skapade en stor regnbåge över hela himlen. Så vackert! Den kom att bli glädjen under hela loppet. Så fort jag lyfte blicken lyste bågen med klara färger. WOW!

 

I alla fall, som ni vet hatar jag verkligen starter, så även denna start. Trassel med skidor och stavar överallt, särskilt eftersom det var skejt. Lina och jag hade ju bestämt innan att åka som ett team hela vägen, så jag skulle hålla rygg på henne. Det var lättare sagt än gjort. Men efter några kilometer när fältet var utspritt. Hela tiden gick det upp och ner, och var ett riktigt roligt spår. Bestämde mig direkt att vi ska tillbaka hit någon gång, med nypreparerat och bara testa alla slingor. 

 

Jag vet inte riktigt hur pappa hade vallat våra skidor, för jag gled superb, och Lina ingenting, helt noll. Men vi höll i hop ändå. Det blåste bitvis skrattretande mycket, på ett ställe omkring 300 meter stod man nästan på stället i motvinden. Det gällde att trycka och luta sig framåt i varje steg för att ta sig nånstans. Men så efter kurvan gav det rejält med fart åt andra hållet, så det ena gynnar ju det andra. Efter loppet åkte vi hem ganska direkt och slaggade i soffan resten av dagen. 

 

Men så till rubriken! Glömde av det för en stund. Sedan några veckor tillbaka har vi kört igång med rödbetsjuice varje dag. Både pappa, Lina och jag har snöat in på detta. Med all forskning som finns så bevisar det att rödbetsjuice förbättrar syreupptagningsförmågan bland annat. Det innehåller så mycket nitrat som sen ökar omsättningen av kväveoxid i kroppen. Kväveoxid utvidgar blodkärlen och en rad andra positiva påverkningar i systemet. Det finns att läsa om på google. ;) Vi tycker att vi känner en del skillnad redan. (Men det kanske bara är mentalt? jag vet inte.) Men det tycks som att energin inte tar slut lika snabbt och det är lättare att andas vid hård ansträngning. Vi kommer att köra vidare på rödbetsjuice framöver, testa du med! Och färska rödbetor kan vi äta som äpplen, det är ju såå himlans gott.

 

Ha det fint.

 

/Sanna