Funäsdalen Rando Race
Att vi tränar mycket på skimoskidor är ju inget nyhet, inte heller att vi är två spontana spillevinkar. Vi packade bilen och styrde mot Funäsdalen över helgen. I Funäsdalen skulle nämligen en litet skimo-race äga rum. Tidigt innan solen gått upp körde vi i väg, så att vi skulle ha marginal innan tävlingen startade klockan 16.
Dagen spenderades i Bruksvallarna på ännu smalare skidor och vi skejtade Mittåkläppspåret och en hel del till. Solen och finvädret hade vi prickat in rätt!
Att vi sen inte hann checka igenom banan kanske var en osis, eftersom det skulle straffa sig. Omkring 40 startande var på plats, och många med snabba dräkter och dyra pjäxor. Var kommer alla dessa proffs ifrån?
Men man ska inte underskatta sig själv. När gänget drog iväg hamnade vi snabbt först ändå. Och efter några knixar i skogen och ut på liftspårtet gick jag om Lina. Hon halkade bak lite på flera ställen i skogen, så jag fick ett litet avstånd. Uförsåkningen blev i puckelpisten, jag upptäckte ganska sent att det var just puckel, så hade lite för hög fart för min egen förmåga, men hann inte stå på näsan.
Jag trodde att stighudarna höll på att ge upp när jag kommit halvvägs, men de satt på sin plats. Dock hade Lina knappat in på mig igen. Vi växlade samtidigt och kastade oss ut i nästa nerfart, nu in i en skogsbana innan man kan ut i pisten. Min lampa från Moon Light Mountain Gear var tillräckligt stark för att se de röda flaggorna även på andra sidan backen, och jag tog sikte på dem. Vi åkte dock alldeles för långt och fel, för plötsligt var vi nere vid mål.. Ett par svordomar och en utskälld stackars liten kille lämnade vi bakom oss och började knata upp från starten igen. En liten omväg, men som i alla fall skulle ta oss in på rätt bana igen och ut på via ferrataleden, med skidorna på ryggan.
Lite knepigt att ta sig fram och upp när skidorna fastnade i träd och bergvägg, och en järnvajer att hålla i med en hand för att inte halka ner i avgrunden (typ). Men vi kom upp och släppte inte varann föränn efter sista nerförsbacken där vi sprintade i mål tillsammans som första damer. Även fast vi åkt fel och tappat en massa tid, visade det sig att typish halva startfältet irrat fel på olika ställen. Humöret dock på topp hos alla ändå. Sjukt rolig bana man kan få till även i liftområde med pister, bara med lite fantasi!
Vi hängde med på en skimotur på söndagen med några av de andra, och John som guide som bor i Tänndalen Dagen bjöd inte på lika fint väder, men mycket fluff och snö i Lilla Japanskogen, så vi hade det superbt.
Jag sitter just nu på Flygplatsen i Amsterdam, imorgonbitti lyfter vi till ett regnigt Madeira. Lite surt att det ska vara blött hela veckan, när vi kunnat vara hemma i snön, men det ska ändå bli skönt att få springa i berg igen. Är så tacksam för att Sportsgym stöttar oss i vår satsning och ger oss möjligheten att träna bra även vintertid. Så småningom delar vi med oss av raceplaner inför 2018. Det blir en massa roligt och spännande!
//Sanna