Still here

Det har varit lite blandade dagar senaste tiden. Stack upp till Åre i två dagar för att träffa en vän och ha lite äventyr. Fick aldrig tag i vännen, så vi, de tre musketörerna härjade fritt själva på fjället. Det snöade i sidvind och var ganska kallt, men lite mysigt ändå. Ganska korta turer, men ack så tunga för benen i slask, högt gräs och blötsnö. Dock på andra turen när vi var ute ganska tidigt på förmiddagen var det fruset och hårt nästan överallt. 
 
Mest på eftermiddagarna sticker vi till gymet nuförtiden, det faller sig naturligt då vi vill ta vara på det ljusa av dagen och vara ute så mycket som möjligt innan. Jag har fastnat för en favoritövning senaste veckan, nämligen slädrace. På Sportsgym i Åre inne i Crossfitboxen har de tre stycken slädar. Man lägger på viktplattor och skjuter den framför sig, antingen springandes eller med stapplande försök beroende på hur tungt man lastar på. En så grymt jobbig men rolig övning. Särskilt när man gör race av det. Vi varvade med Wallballs senast, då höll jag på och tuppa av.. Haha närå, men min hals blev så torr så jag knappt kunde andas, och som vanligt har jag inget vatten till hands. Dessutom fick jag bollen på näsan och trillade på rumpan. Tur att det inte var någon annan än Tord där, fett med pin annars.. 
 
I alla fall sitter jag just nu och laddar inför kvällens Halloween-Run i Spikbodarna. Tydligen har arrangörerna kryddat banan med lite av varje, så jag lär ju knappt ta mig runt. Hoppas dock att jag inte blir alltför skraj. Huvvaa. Skyller också på min rädsla varför jag inte kommer att klä ut mig. Jag menar, jag vill ju inte skrämma slag mer på mig själv än vad jag kommer bli av alla andra liksom. Just med mörker och pannlampa kan ju bara granen i skogen se ut som ett monster. 
 
Läs också lite inlägg på http://maximaltraning.se/
 
Syns!
 
//Sanna 
 

#älskaåre

Sjukt vad längesen det var vi umgicks, huvva vad tiden går fort, man börjar ju bli gammal.. Ungefär så kändes det att träffa Viktora, en gammal barndomskompis som vi inte träffat på väldigt länge. Jättekul att det blev av tillslut och förhoppningsvis blir det många fler gånger framöver också! 
 
 
Lina och jag startde lördagen med Byslaget, en tävling som studenterna på Outdoor and Event på Campus i Åre gör. Vi kammade hem förstaplatsen i damklassen. Wiihoo!
 
Det var en 7.5 km slinga med 400 höjdmeter och med inslag av olika hinder längs vägen. Vi tog oss över stockar, lastpallar och containrar (!) och hoppade genom däck och crawlade under presseningar, samt svichade ner för trollstigen. Det var en riktigt rolig bana, men tyvärr alldeles för kort..Hade ju kunnat springa hela dagen på fjället, som vi i och försig knappt kom upp på då sträckningen var förlagd nedanför Hummeln. Men men, trevligt arrangemang och glada tjejer under och efter tävling. 
 
Mötte sen upp Viktoria som vi inte har träffat på år och dag, och vi tränade i Crossfitboxen (ja jag kallar den det i alla fall) på eftermiddagen. Det blev: 
Knäböj 12 reps x2 med stege enda ner till 1 med ökad vikt inför varje. 
Sen en WOD, amrap på 15 minuter. 
7 st burpee på bar med power clean 
5 pull-ups
10 wallballs
8 pushpress
Jäkligt flåsig men grymt rolig amrap! (glömde dock räkna varv, som vanligt..) 
Vi körde även lite slädrace på slutet, dom kommer vi använda fler gånger!
 
Idag, söndag hade vi en väldigt fin fjälltur på lite över tre timmar i Ullådalen. Jag skrev lite om det här: http://maximaltraning.se/maximal-kontroll/latest där vi också bloggar litte. 
 
//Sanna
 
 

Nu har stressen lagt sig

Puh! Det där gick ju bra. 
 
Om du inte sprang en tävling uppe i ÖSK igår vid 13-tiden så missade du Slutspurten 2014. Tråkigt för dig i såfall, för det var riktigt roligt! (dock var jag ju inte med och tävlade) Men jag och Lina sprang långa banan från tidig morgon med pannlampa. Det var bland det roligaste jag gjort. Full med nervositet och pirr i kroppen för vad som komma skulle senare på dagen och att allt det vi förberett stod på spel. 
 
Även fast vi hade nummerlappsutdelning och efteranmälan osv i en mindre lokal (som liknade ett lager) så var vi väldigt tacksamma att få möjligheten att anordna loppet en tredje gång.  Kanske blir det också sista gången.. Man ska ju avsluta på topp, och det tycker jag att vi gjorde. Med kanonfina priser från superbra sponsorer, gott fika, hjälpsamma funktionärer -även om de var få, och två blöta leriga och kuperade banor kändes det toppen! Och som pricken över i:et ca 150st löpare som kom och kämpade å Läkare Utan Gränsers vägnar. 
 
Jag kan med glädje säga att vi lyckades samla in 20 000 kronor till välgörenhet! Men måste tyvärr meddela att det var sämre än två tidigare år. Dock har det sina förklaringar: För det första fick Lina mycket uppmärksamhet 2012 då det handlade om hennes projektarbete, och vi var med i både Mittnytt och radion, så att många fick nys om tävlingen. Förra året gjorde vi också mycket reklam och de som missat första året kom den andra gången. Dessutom var fler efteranmälda då. (ca 75 st föranmälda och 100 kom på efteranmälan) Det är lite dyrare anmälningsavgift då, så att vi fick in mer pengar, medan i år hade vi 120 st föranmälda och ca 30 efteranmälda. Då slutar det på en lägre siffra. Och sekreteriatet hade bättre plats för kafé, på det fick vi in endel förut, vilket inte riktigt klaffade nu. Och så vädret, detta busväder.. Om vi hade satt datumet förra veckan hade det garanterat kommit ett gäng löpare eftersom det var sol och varmt. Igår var det gråmulet, kallt och regn. (Vilket i och för sig är bra springväder. ...men det tycker ju inte alla förstås)
 
Hur som helst hade vi superroligt ändå. Markeringarna längs banan var mycket bättre,  vi använde oss av färgstarkt kartongpapper i små rutor och satt upp med häftpistol som syntes på jättelångt håll, plus snitslar och pilar i marken. (några sprang fel i alla fall, så vi ska naturligtvis ta till oss och förbättra ännu mera till eventuella tävlingar i framtiden). Av intersport lånade vi en stor målportal och Alfred kunde som vanligt agera tidtagare som fungerade utmärkt. Ljud och mick fick vi till även detta år med hjälp av en gammal klasskompis! Och regnskydd hade vi från vår tidigare arbetsplats, Hilleberg. Minus blev det med regnet som förstörde många nummerlappar. Pappret vi hade till dom var alldeles för känsligt tydligen. 
 
Det jag är mest nöjd med är ändå själva banorna, och egentligen är det ju det som är viktigast. Allt som jag gillar fanns med, både snabblöpta, breda terrängspår, smala och rotiga stigar, leriga branter, mysiga skogar, blöta marker, långa backar och ett snabbt upplopp. En mycket varierad bansträckning om jag får säga det själv, extremt rolig. :D 
 
Hela veckan har jag varit nervös, orolig att något ska gå fel. Irriterad på det ena och det andra. Sur på allt och inget. Bara för att jag alltid ska bli så jäkla nojjig. Att jag aldrig ska lära mig att det löser sig. Att det blir kul. Att folk är snälla. Att jag kan slappna av. Men inte har jag gjort det. Knappt en blund om nätterna, bara tankar på vad vi inte ska glömma, och vad som ska fixas och inte få hända på Slutspurten, på dagen den 11 oktober. Dagen kom och dagen gick. Det var fort över och i natt sov jag som en stock helt utan problem. De hade släppt, rasat av mig under gårdagen. Visst var det en hektiskt dag med händer och huvud all over the place. Men inte hade jag den blekaste att jag skulle tycka det var så otrloligt skönt att det faksitk var över. Jag sov till kvart över tio, det hör till ovanligheten ska jag säga. Och så utvilad och glad jag kände mig, fylld av ny energi.
 
TACK alla ni som gjorde Slutspurten 2014 till något så fint som det blev och som jag värderar väldigt högt. Jag känner mig stolt och glad att ha arrangerat en löpartävling som jag så gärna hade velat anmäla mig till själv, men som jag fortfarande vill hålla ordning och koll på. Jag menar, om det skiter sig vill jag ju stå för det, så att ingen annan ska behöva ta all kritik. (Och kanske om det blir lyckat, få all cred) haha. Hoppas ni hade lika kul som jag hade! 
Visa fler inlägg