Bavarian Alps

Vi har nu varit i Bavarian Alps cirkus en vecka. Helt fantastiskt skidåkning och sån himlans tur med både väder och snö. Powpow varje tur och storslagna vyer. Philipp Reiter som vi bor hos har verkligen visat det bästa av sitt hem. Här är några bilder. Vi har kört två skimo-race också, men berättar mer om det vid ett senare tillfälle. 
 
 

Träningsläger Madeira

En fantastiskt snörik vinter hittills med skidåkning (på platten, uppför och utför) i princip varje dag. Och så har vi en löparresa planerad till Madeira? Egentligen var ingen av oss särskilt motiverade att lämna Sverige i Jämtlands stundade Narnia-landskap. Speciellt inte när prognosen säger regn, regn och åter regn i en hel vecka.  Men ni hör ju själv att detta är VÄRLDENS lyxproblem. Jag vet att vi är så otroligt lyckligt lottade som ens har den här möjligheten att få åka iväg på träningsläger och kan välja att leva det liv vi gör. Och det är jag verkligen Tacksam för.

 

 
Första dagen spenderade jag och Sanna i Funchal där vi mötte upp Daniel från Österrike som vi träffade på Transalpine i somras. Det var varmt och skönt och vi fick en trevlig springtur på de kuperade stigarna. Det blåste dock rejält på höjderna så det var skönt att komma ner i stan igen och njuta va den sol som varade och äta god frukt! (Här finns ju allt möjligt!)

 
 
  Nu har vi haft två dagar i Santana med André Jonsson och Jennifer Asp, våra härliga klubbkompisar från Sportsgym. Det har varit riktigt grisigt väder, så tyvärr inte mycket sikt från topparna som annars ska vara väldigt spektakulära. Nere vid vattnet fick vi alla fall välbehövlig sol igen efter många mil och höjdmeter i benen i regn och blåst. Vi har ändå hållit igång löpning nu under vintern men det känns såklart ovant att springa så långt i sådan här terräng efter mest snöpuls och kortare pass hemma. Det är verkligen skönt att känna att kroppen klarar av sånt! Springa är ju verkligen det bästa som finns!

 

 

 

Här har man inga värme-resurser i husen eftersom det är så varmt på somrarna (hallå, lever de bara på en årstid eller?) Så det är fruktansvärt kallt i vår lilla lägenhet, men vi har fått in två element nu som är omringade av stolar med dyngsura träningskläder på.

Nåja, lite varmare är det i alla fall, och vi ser till att laga varm mat när vi kommer hem efter löparrundorna så man får upp värme av det. André sköter disken medan vi andra hittar på Vego-grejer att äta. Det är en toppen-deal tycker vi.

Idag valde vi att springa längre ner för att slippa det värsta ovädret och sprang längs häftiga levador, grottor och vattenfall. Det kände som att springa i djungeln i filmen King Kong! Riktigt nerkylda blev vi dock på slutet så det är te och ingefära i mängder nu så att inte alla drar på sig förkylningar!

På tisdag ska vi springa på andra sidan ön med lokala löpare som anordnar traillöpar-läger som André har kontakt med. Det ska bli roligt!

 

 

 

 

 

 
Här i Santana har det varit någon sorts festival med musik och massa mat. Dock blir jag helt förfärad när jag ser hur folk obrytt slafsar i sig de köttstycken som hänger i vartenda stånd. Ja, för det hänger kossor, klövar och kycklingar överallt som de sedan grillar. (HUR KAN MAN ENS BLI SUGEN PÅ ATT ÄTA NÄR DET HÄNGER BREDVID?). Det står även getter fastkedjade vid odlingar, som jag antar är till för att de ska hålla rent från ogräs och så, så att människorna lättare kommer åt frukten i sina träd. Jag tycker att människan är så hemskt som hela tiden hittar sätt att utnyttja djur.
 
ÄT FÄRG OCH SPRING BERG Istället! :)
 
/Lina

 

Funäsdalen Rando Race

Att vi tränar mycket på skimoskidor är ju inget nyhet, inte heller att vi är två spontana spillevinkar. Vi packade bilen och styrde mot Funäsdalen över helgen. I Funäsdalen skulle nämligen en litet skimo-race äga rum. Tidigt innan solen gått upp körde vi i väg, så att vi skulle ha marginal innan tävlingen startade klockan 16. 
 
Dagen spenderades i Bruksvallarna på ännu smalare skidor och vi skejtade Mittåkläppspåret och en hel del till. Solen och finvädret hade vi prickat in rätt!
 
Att vi sen inte hann checka igenom banan kanske var en osis, eftersom det skulle straffa sig. Omkring 40 startande var på plats, och många med snabba dräkter och dyra pjäxor. Var kommer alla dessa proffs ifrån? 
Men man ska inte underskatta sig själv. När gänget drog iväg hamnade vi snabbt först ändå. Och efter några knixar i skogen och ut på liftspårtet gick jag om Lina. Hon halkade bak lite på flera ställen i skogen, så jag fick ett litet avstånd. Uförsåkningen blev i puckelpisten, jag upptäckte ganska sent att det var just puckel, så hade lite för hög fart för min egen förmåga, men hann inte stå på näsan. 
 
Jag trodde att stighudarna höll på att ge upp när jag kommit halvvägs, men de satt på sin plats. Dock hade Lina knappat in på mig igen. Vi växlade samtidigt och kastade oss ut i nästa nerfart, nu in i en skogsbana innan man kan ut i pisten. Min lampa från Moon Light Mountain Gear var tillräckligt stark för att se de röda flaggorna även på andra sidan backen, och jag tog sikte på dem. Vi åkte dock alldeles för långt och fel, för plötsligt var vi nere vid mål.. Ett par svordomar och en utskälld stackars liten kille lämnade vi bakom oss och började knata upp från starten igen. En liten omväg, men som i alla fall skulle ta oss in på rätt bana igen och ut på via ferrataleden, med skidorna på ryggan. 
 
Lite knepigt att ta sig fram och upp när skidorna fastnade i träd och bergvägg, och en järnvajer att hålla i med en hand för att inte halka ner i avgrunden (typ). Men vi kom upp och släppte inte varann föränn efter sista nerförsbacken där vi sprintade i mål tillsammans som första damer. Även fast vi åkt fel och tappat en massa tid, visade det sig att typish halva startfältet irrat fel på olika ställen. Humöret dock på topp hos alla ändå. Sjukt rolig bana man kan få till även i liftområde med pister, bara med lite fantasi! 
 
Vi hängde med på en skimotur på söndagen med några av de andra, och John som guide som bor i Tänndalen Dagen bjöd inte på lika fint väder, men mycket fluff och snö i Lilla Japanskogen, så vi hade det superbt. 
 
Jag sitter just nu på Flygplatsen i Amsterdam, imorgonbitti lyfter vi till ett regnigt Madeira. Lite surt att det ska vara blött hela veckan, när vi kunnat vara hemma i snön, men det ska ändå bli skönt att få springa i berg igen. Är så tacksam för att Sportsgym stöttar oss i vår satsning och ger oss möjligheten att träna bra även vintertid. Så småningom delar vi med oss av raceplaner inför 2018. Det blir en massa roligt och spännande! 
 
//Sanna 
Visa fler inlägg