Jämtlandstriangeln Unplugged 47 km

Första fjällmaran avklarad!

 
 
 
Med 54 andra löparglada människor startade vi klockan 10 från Storulvån i 25 graders värme. Vi splittrades snabbt och tillslut sprang man i princip ensam på fjället. Ganska jobbigt i värmen men som tur var gick solen i moln och det blev perfekt löparväder! 
 
 
På sylarna skrev vi in vår tid själva, (Unplugged=inga Inga funktionärer, ingen mat, ingen dryck, inga kontroller, ingen utrustningskoll, ingen karta, inga diplom, inga tygmärken, inga spektakulära moment, inga läkare, ingen säkerhet, inga priser, inga startkort, inga banderoller, ingen speaker, inga annonser, inga T-shirts,, inga säljtävlingar, inga kringarrangemang , Däremot fritt friskt vatten i bäckarna, webbevakning, resultatlista, nummerlapp, vacker natur, trevligt folk, pastafest och bankett )    Och fick faktiskt saft och kakor, fast vi inte skulle få något, Det smakade underbart gott. Jag hade med mig egen energi också i form av alldeles för mycket nötter och russin och dextro. Man vill liksom inte käka en massa när man springer.. Dextro funkade bäst. Välbehövliga energikickar ;)  
 
 
Mot Blåhammaren började åskan mullra och jag trodde ett tag att himlen skulle falla ner. Men det blev bara några få regndroppar, sen slog värmen till igen.
         
 
 
Från Blåhammaren baara nerför, rullade på ganska bra och tänkte att jag förtusan snart hade sprungit mitt första mara! Och såklart så kommer en liten jäkla sten ivägen och jag far pladask på magen på den steniga stigen! Det gör jäklitg ont och jag fäller en tår för mig själv, börjar småspringa igen, men all fart är borta och det gör jätteont. Efter ett tag hör jag att någon börjar närma sig bakom. Fasen! Jag kan ju inte bli omsprungen sista biten heller! 
Han kommer iallafall ikapp och vi springer och pratar en stund. Jag försöker dra en gång, men han hänger på. Sen drar han och jag lägger mig några meter bakom.
 
Nu vet jag att det bara är några kilometer kvar till Storulvån och det är som sagt bara nerför. JAG SKA FÖRE HONOM! Och jag drar igen. Och jag lyckas slita mig. Wihoo. Plötsligt är smärtan borta och jag får ny energi. Jag studdsar nerför och ökar lite till när jag ser staionens tak. Och jag är i mål! :D 14.40 visar klockan. Jag är dam nummer Två, och totalt Sjua. 
 
Sanna blir fyra och precis när vi drar oss inomhus vräker regnet ner. Det är fortfarande många löpare ute. 
 
 
Det fortsätter att blixtra och dundra, och många fick även hagel som var ute och sprang. 
 
Kvällen fortsätter sedan med After-run-bankett på Tott med alla härliga människor. Vilken rolig dag! 
 
 
 
PÅ Söndagen kvalitetstid med mor och far. Upp på Skutan med Sol och härligt väder. 
 
 
 
 
Dagarna innan har varit fantastiksa också med mycket paddling och solande. :D
   
 
     
 
 
 
 
 
 
 

När sommaren är igång, då får man jobb..

Började på ett inlägg förra veckan, men kom aldrig vidare, publicerar det nu, bättre sent än aldrig!
 
Vilka härliga dagar vi har haft! Island bjöd på många roliga dagar, jag var dock lite besviken att jag inte kunde  springa något runt i naturen där pågrund av min halvstukade fot.. Men rida gick bra! Var ute på en långtur i en vecka med 15 andra personer. Vi red till olika stugor och fick byta hästar 2-3 gånger per dag. Totalt 24 mil var vår tur. UNDERBART! 
 
 
 
 
 
 
 
Bilderna får tala för sig själva. 
 
Förklaringen varför det inte blev någon springning har ni här: 
Dagen innan vi åkte var vi nämligen med på Stockholm Trail, som Lina vann, 21km, jag ramlade dock  taskigt efter 10 km och stukade foten och rev upp halva benet. Dock är jag som jag är, så i adrenalinrus och ren vilja "linkspranghulkade" jag hela vägen i mål. Under detta lopp blev jag stungen av jordgetingar och tappade skon i leran också.. När jag väl kommit i mål märkte jag hur fruktsansvärt dåligt det gått med foten och kunde inte gå särkilt bra och hela Islandsresan bestod av smärta, såväl hemma 10 dagar senare, och nu idag, flera veckor senare. Den är lite på bättringsvägen förståss, men sätter stopp för endel grejer, jag avstår till exempel från intervaller, och kan inte vicka något vidare på tårna eller vrida/böja foten..  :(  Dessutom kliar getingbetten fortfarande (!) hur starkt gift??
 

Andra tråkigheter vill jag inte dela med mig av, det har hänt så mycket roligt som inte ska överskuggas. Senast kom Lina tvåa och jag sexa på Jämtland på Fötter, 11 kilometern. Trots att det kändes bättre detta år fick jag ett snäpp sämre placering och ca 2 minuter sämre tid, men det berodde nog på motvinden. 
 
Lina på pallen X 2, man undrar ju när det är min tur liksom.. :P
 
 
 
 
Dagen innan deltog vi i Helags 3 timmars prova på Multisport, samtidigt som det var SM i multisport, 24 timmar. Vi tältade i Ljungdalen och höll på att blåsa bort, men det var mysigt att komma nära varandra haha. Multisporten bestod av Löpning, orientering (stämpling av kontroller längs vägen), MTB, paddling och Luftmadrasspaddling.
 
Arrangörerna ville inte avslöja för mycket hur banan skulle se ut och "proglogen" startade med förfärelse att springa efter en förlöpare ner i ån/forsen. Kul. härlig humor. Glatt överasskad. Dyngsur. DIREKT. Men men, tävlingen fortsatte, och man hade sin egen folla med grejer. Sen var det "Bike and Run" en sprang och en cyklade en sträcka och man kunde byta under vägen mellan kontrollerna.
 
Efter det var det dags för luftmadrasserna, där vårt lag fallerade. Inte visste vi att luftmadrass beprövade i multisportsammanhang var nåt märkvärdigt..  Medan vi köpt vanliga badmadrasser hade de andra PRO-typ sovmadrasser! Den enda fördelen vi hade var lättvikten, men väl i vattnet (FORSEN! -vi hade förväntat oss ett lugnt vattendrag) sprack min nästan direkt och jag klängde hjälplöst fast vid kudden på den och åkte snabbt och okontrollerat fram över hårda, uppskjutande stenare som slog mina fötter och ben gul och blå. De lag vi sprintat om, gled förbi oss och vi traskade surmulna och iskalla -jag har aldrig sett Lina skaka och darra så mycket- till nästa växling i tron att vi låg totalt sist. (24 timmarna som var omkring 40 lag körde samtidigt som oss 3 timmare som bara var 6 stycken lag)
 
Inte nog med det hade kartan glatt slunkit ur mina bara händer när jag tampades med forsens krafter. Nära att bryta ihop fortsatte vi när vi såg två lag bakom oss, vilka vi hängde på eftersom vi inte hade någon aning om vägen till nästa kontroll. -kartorna var väldigt svåra att begripa sig på..
 
Det var dags för MTB, jätteroligt! och humöret steg saktliga. I och med att våra luftmadrasser var trasiga och pumparna inte fungerade heller fick vi låna två andra madrasser att knöla i ryggsäckarna, för vi skullle ta oss över en fjällsjö mellna öar och stämpla kontroller också! Till vår glädje behövde detta inte göras när vi väl tagit oss till platsen, eftersom det blåste för mycket, och vi fick istället springa till en kontroll längre bort, YES, våran gren! Här tog vi i kapp på några och cyklingen ner mot linbana över vattenfall var superkul. In till sista växlingen var vi glada att äventyret nästan var över och tyckte lite synd om de andra frusna lagen som hade mer än halva tävlingen kvar! (Det bästa laget vara klara på 25 timmar!).
 
När vi kom fram till de hyrda kanoterna blev vi än en gång överasskade, Kanadensare! Vi trodde det skulle vara kajaker..Men det var kul att testa på denna paddling som blev teknikträning och stort samarbete. När vi tagit oss runt i ån lyckades vi med stela ben småspringa som fyra in i mål. Välförtjänt bastu och våfflor på Gammelgården väntade! Dagen hade varit fantastiskt, men det var inga tre timmar det där inte, vi avsluade på 5,5 timmar.
Påvägen hem dog volvon på 100vägen efter Torvalla och vi fick sätta ut vår illoragnera kylväska som triangel lite provisoriskt innan mamma och pappa kunde hämta upp oss och fylla på kylarvätska. 
 
   
 
  
 
Gammelgården i Ljungdalen var öppen, vi hann dit precis innan stängning, tack och lov. Påvägen hem dog Volvon på 100sträckan från Torvalla. Tur att vi precis kommit in på tvåfilit!
 
 
   
 Nu finns det både gott om blåbär, smultron och vinbär! 
 
 
 //Sanna
 
Visa fler inlägg