Jämtlandstriangeln Unplugged 47 km

Första fjällmaran avklarad!

 
 
 
Med 54 andra löparglada människor startade vi klockan 10 från Storulvån i 25 graders värme. Vi splittrades snabbt och tillslut sprang man i princip ensam på fjället. Ganska jobbigt i värmen men som tur var gick solen i moln och det blev perfekt löparväder! 
 
 
På sylarna skrev vi in vår tid själva, (Unplugged=inga Inga funktionärer, ingen mat, ingen dryck, inga kontroller, ingen utrustningskoll, ingen karta, inga diplom, inga tygmärken, inga spektakulära moment, inga läkare, ingen säkerhet, inga priser, inga startkort, inga banderoller, ingen speaker, inga annonser, inga T-shirts,, inga säljtävlingar, inga kringarrangemang , Däremot fritt friskt vatten i bäckarna, webbevakning, resultatlista, nummerlapp, vacker natur, trevligt folk, pastafest och bankett )    Och fick faktiskt saft och kakor, fast vi inte skulle få något, Det smakade underbart gott. Jag hade med mig egen energi också i form av alldeles för mycket nötter och russin och dextro. Man vill liksom inte käka en massa när man springer.. Dextro funkade bäst. Välbehövliga energikickar ;)  
 
 
Mot Blåhammaren började åskan mullra och jag trodde ett tag att himlen skulle falla ner. Men det blev bara några få regndroppar, sen slog värmen till igen.
         
 
 
Från Blåhammaren baara nerför, rullade på ganska bra och tänkte att jag förtusan snart hade sprungit mitt första mara! Och såklart så kommer en liten jäkla sten ivägen och jag far pladask på magen på den steniga stigen! Det gör jäklitg ont och jag fäller en tår för mig själv, börjar småspringa igen, men all fart är borta och det gör jätteont. Efter ett tag hör jag att någon börjar närma sig bakom. Fasen! Jag kan ju inte bli omsprungen sista biten heller! 
Han kommer iallafall ikapp och vi springer och pratar en stund. Jag försöker dra en gång, men han hänger på. Sen drar han och jag lägger mig några meter bakom.
 
Nu vet jag att det bara är några kilometer kvar till Storulvån och det är som sagt bara nerför. JAG SKA FÖRE HONOM! Och jag drar igen. Och jag lyckas slita mig. Wihoo. Plötsligt är smärtan borta och jag får ny energi. Jag studdsar nerför och ökar lite till när jag ser staionens tak. Och jag är i mål! :D 14.40 visar klockan. Jag är dam nummer Två, och totalt Sjua. 
 
Sanna blir fyra och precis när vi drar oss inomhus vräker regnet ner. Det är fortfarande många löpare ute. 
 
 
Det fortsätter att blixtra och dundra, och många fick även hagel som var ute och sprang. 
 
Kvällen fortsätter sedan med After-run-bankett på Tott med alla härliga människor. Vilken rolig dag! 
 
 
 
PÅ Söndagen kvalitetstid med mor och far. Upp på Skutan med Sol och härligt väder. 
 
 
 
 
Dagarna innan har varit fantastiksa också med mycket paddling och solande. :D
   
 
     
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Per:

Hej. Var med på unplugged, måste säga att ni är grymma! såg jäkligt lätt ut när ni trippade fram. Fortsätt så, kul att följa er utveckling =)

Svar: Tack så mycket, jättekul att höra, absolut, kuta ska vi göra ;)
Lina och Sanna