Mellanperiod

November har flutit på. Några bra träningsdagar, men också en hel del förkylning och magproblem. Det känns lite som sjuka hör hösten till. Men nu lyser det vitt ute, och det betyder VINTER! 
 
Senaste veckan har vi gått mycket på skimoskidorna och sprungit på morgnar och kvällar. Styrketräningen har hamnat lite på efterkälken, men just nu prioriterar vi att träna utomhus. Om två veckor, cirkus, flyger vi med mamma till Teneriffa! Vi ska springa en vertikal och ett maraton. Vi är där i fem dagar, så har lite mer tid att utforska ön på tillsammans. Någon som har varit där och har några tips? 
 
Vi ser otroligt mycket fram emot säsongen 2018. Jag hoppas att vi håller oss hela båda två och kan göra många av de tävlingar och äventyr som vi har planerat. 
 
/Sanna 
 
 

Liten racerapport från Ultimate Trail

 

Som ambassadörer för Merrell blev vi inbjudna till Ultimate Trail i Åkersberga. Andreas Tjärnberg anordnade eventet tillsammans med Johan Cajdert. Båda håller vanligtvis på med hinderbanelöpning, så kallat OCR. I och med det blev banan lite äventyrlig också! Tävlingen gick ut på att springa 10 km tre gånger, med tre starttider, i dagsljus, skymning och mörker. För att starta alla lopp (som gick på samma bansträckning) var man tvungen att springa varje varv under timmen eftersom de startade 15:00, 16:00 och 17:00. Med inte så många backar och många lättlöpta partier på elljusspår var det fullt möjligt.

Vi kom ganska tidigt till Stockholm och hängde på Johan ut i skogen för att snitsla klart. Det var väl inte riktigt meningen att vi skulle springa hela banan, men så blev det ändå. Lite fler kilometer i benen kanske bara är bonus. Vi fick slänga i oss lunchlådorna med 1,5 timme till start.. Alltså för sent. Men det fick gå denna gång.

 

 

 

 

 Det var en enkel start med avspärrningsband och banderoll upphängt i träden. Så som vi har anordnat lopp förut, lokalt och mysigt! Första biten var på stig och halvt obanat. Stökigt i starten men det reddes snabbt ut då man kom ut på ett elljusspår och alla kunde komma in i sin rätta fart. Eftersom jag varit sjuk hela veckan och haft tryck över bröstet vågade jag inte riktigt trycka på för mycket. Redan halvvägs blev jag lite rädd om mig själv och fick sakta ner tempot, men så släppte det som tur var efter hand. Jag hängde på några killar som sprungit förbi mig. Och i nerförsbackarna tog jag ikapp på dem varje gång där jag kunde rulla om dem. Även fast sträckningen var lite väl mycket elljusspår och breda vältrampade stigar för min och Linas del var det roligt att kunna springa på och få fart i benen.

 

 

 

 

 

Eloge till killarna som hade spexat till banan också med ljus och färgöverraskningar i träden, reflextrådar som en spökskog på en slinga, solcellsblommor som en ”flower valley” på ett obanat parti och en discovagn med hög musik och blinkande lampor! Genom dessa små parter kunde man ha delmål inför varje varv. Efter första varvet kom jag in på ca 45 minuter. Hann ta en clifbar-gel och dricka en klunk Tailwind Nutrition innan vi var i väg igen. Redan nu på andra varvet var inte alla lika taggade som på första. Och jag kände att det är ju nu man vaknat till lite! Skymningen var mörkare än vad jag väntat mig och det var tur jag drog på mig både Sportsgym-vindjackan och pannlampan innan nästa start.

Bara Lina och jag hade sprungit första milen i linne och shorts, men det var helt rätt val. Jag hade nog kunnat springa andra varvet i det också utan att frysa. Reflexerna och ljusdekorationerna blev så vackra i mörkret och det gav mer energi också. Kan dock säga att det kändes i hela kroppen att jag legat i soffan som en död sill under veckan. Var fanns glöden? Var är trycket? Hur som helst sprintade jag på och lyckades öka inför varje slutspurt och ladda om bra även på sista varvet. Lina försökte få mig att jogga tillsammans sista varvet. Hah! Pyttsan heller, jag vill springa alla tre varv. Jag ville inte springa tillsammans heller, hellre hålla våra egna tempon och få flyt. Så Lina var en bit före mig varje gång.

 Jag kom på i slutet på sista varvet när jag var rejält andfådd att jag egentligen var inne på fjärde milen. Det blev en mara idag ju! Snitslandet var ingen mysjogg så heller, utan lite fartlek mellan träden kan man säga. Otroligt kul att komma i mål och känna sig trött men inte för sliten. Vi båda var väldigt stela, men efter dusch och ombyte hade jag gärna sprungit en sväng till om det inte vankats middag.

Plus i kanten på eventet var förstås att det serverades veganskt till alla i mål och att Merrellskor fanns till utlåning så att andra löpare också fick chansen att testa dessa fantastiska skor vi kutar i!

 

Kul att träffa på Sue och Carro som håller på med Adventure Race också, tack vare dem fick vi skjuts in till storstan på söndagen. Träffa vänner och släkt och så vips var man hemma på kvällskvisten. Händelsrik men inte stressig helg. Sånt gillar vi.

 

/Sanna 

Visa fler inlägg