Vildhussloppet

 
  Förra året åkte jag utomlands samma dag som detta lopp, men Lina deltog och kom tvåa. Jag har ju bara fått berättat för mig hur fint det var i Hammarstrand och banan till Döda fallet. Såklart ville jag uppleva detta själv, och bestämde att vi skulle anmäla oss. 
 
 
 
Både pappa och mamma ville följa med, och kunde därför fota och filma lite. Här ovan precis i startskottet. Vi båda hade känt oss pigga och ganska fräscha innan, dock lite känningar i höfterna. Banan varvades lagomt med grusvägar, skogsvägar, stigar, en sväng obanat och asfalt. Jag var dock aldrig riktigt trött, (som jag annars brukar känna mig i lopp). Kan bero på att det inte var särkilt kuperat, och att jag inte pressade mig så hårt. Tanken från början var egentligen bara att få springa loppet, och jag hade inte någon plan att springa jättefort. Så jag höll ett behagligt tempo hela vägen, och det var kul! 
 
Jag sprang dock loppet i princip ensam, det var i de mer öppna partierna jag såg fyra-fem stycken längre fram, där i bland Madeleine Spichiger (tidigare Linestrand) som vi pratat med i starten. Hon hade inte sprungit ett lopp på något år, och ville precis som jag bara känna hur kroppen kändes. (Men det syntes att hon ville slå i alla fall mig HAHA) 
 
Lina och jag har bara typ kutat runt på fjället senaste tiden, och en del i skogen med hunden, men inte i någon tävlingsanda direkt. Men hur som helst var det en skön start och jag kom in i ett bra tempo, och vi spreds ut ganska snabbt. Jag hamnade som sagt själv och höll så hela vägen. Vid ca 12 kilometer sprugna kom man ut på en åker och det var där jag åter såg Madde och tre herrar längre fram. Det blev som en liten morot och ny energi och jag lyckades komma närmre och närmre. På asfaltssträckan som varade i ca 3 km hade jag som närmast 150 meter till Madde som såg ut att ha kroknat lite. Men jag kom som aldrig i fatt något mer än så. Trögt när huvudet och kroppen känns pigga, men benen på något sätt är ovana att växla över och öka farten.. Knepigt det där. Får ta och köra lite sprintintervaller tror jag. 
 
Men gud vad frodigt och böljande natur det är runt om Ragunda alltså, klart värt ett besök! Kunde njuta bara av det under loppet också, med en ständigt varierande bana. Och dessutom många bybor som var ute och hejjade längs vägen, alltid uppskattat. 
 
Efter att ha tappat sikten på Madde när man kom in i skog igen förökste jag bara hålla ett högt tempo, men det gick inte så bra, hahah, man vill tro att man är pigg och allert och redo för en slutspurt, men så saggar man fram som en gumma typ. Men med två kilometer kvar fick jag syn på ett grönt linnen inte längre bort än 70 meter kanske! Hade i tanken att verkligen försöka komma i fatt, och i trapporna påväg upp vid Döda fallet, (som för övrigt var väldigt dött) kändes det som jag flåsade henne i hälarna, men det ser ju närmre ut i en trappa än vad det i själva verket är. Så jag fick i stället se henne korsa mållinjen 24 sekunder före mig, men det gjorde mig inte så mycket ändå. Jag hade haft ett jätteroligt lopp och var nöjd och glad ändå. Superhärligt väder, kanske lite för varmt för bra löparväder, men det var skönt att kasta vatten över sig på vätskestationerna. ;) Tillsammans 4000 kronor rikare var detta lopp sjukt värt, trots dryg bilresa hem. 
 
 
 
  
 
Såå skönt att bara ramla ihop på gräsmattan i mål. hehe
 
 
 
Lina på bron efter alla trapporna bara 100 meter från mål. 
 
 
Målgesten självfallet. 
 
 
Det var några leriga parter, på en annars renare bana än vad vi vanligtvis brukar springa.  
 
 
Prisutdelningar, gött med pengar. :D 
 

 
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: 21km, Löpartävling, Vildhussloppet, halvmara, terränglopp, tävling

Långa dagar

Med långa dagar menar jag något bra. Det blir ju bara ljusare och ljusare, och man hinner göra så otroligt mycket på en endaste dag! Underbart ju.


 

 Förra veckan sprang vi förresten Stadsstafetten med Lina Hallquist, Ida Fors Källstrand och Ida Svensson. Det bestod av en tre kilometer lång runda (eller kanske ska säga kort?) genom stan. Vi båda tyckte det var roligt att springa snabbt för en gångs skull, inte behöva tänka på att spara på krafterna. Har egentligen ingen koll på hur man springer så snabbt haha, alltså vilket tempo en klarar av osv. Men jag fick ändå ganska lätt för mig eftersom jag hade första sträckan och då var det bara att försöka hänga på killarna längst fram. Inte för att jag lyckades med denna uppgift, men rycktes med i en bra fart i alla fall tyckte jag.


(Bild från Hemsidan ovan)

 Maria Boberg och en tjej som sprang för Trångsviken som jag inte vet vem det var, höll ett jämt tempo med mig i ca 1,5 km. De båda sprang om mig en gång, men när vi närmade oss torget igen (man skulle passera där en gång, och där låg även start och mål) kände jag att jag hade mycket krafter kvar och hade nog bara kommit in i någon bekvämlighetszon då jag lät dem ta några meter. Så jag ökade och kände faktiskt hur lätt det var att bara bestämma sig för att springa snabbare. Sprang om dem och låg först när hejaklacken skrek på mig, och sista kilometern kutade jag om två killar också och höll min placering som första dam hela vägen tills jag växlade med Ida!

Så nöjd och glad kunde jag vara med gott samvete. Jag trodde inte att jag skulle vara först, så fick lite boost och självförtroende, skönt! Det var roligt hela tiden och så snabbt det går med bara tre kilometer, man hinner knappt starta för än man ser målfållan haha, dock hinner man bli trött.

 Resten av tiden sprang jag omkring och hejade, filmade och fotade de andra. Sa jag förresten att det bjöds på kanonväder!? Solen värmde ordentligt, och jag märkte på kvällen att jag till och med hade bränt mig lite.

 Hur som helst blev det lite fajt med Trångsviken-laget om första platsen, och det var spännande. Men på fjärde sträckan där vi hade kvicka Ida Svensson (som dock knöt skosnöret under loppet, men ändå var snabbast av oss alla hah!) drog ifrån dem rejält, och de kunde inte ta ikapp. Så kul att få vinna med ett så härligt gäng tjejer.

 


 

 På helgen drog Lina och jag vidare till Åre. Finvädret fortsatte, och ännu en gång glömde vi solkrämen, tusan! Flera timmar ute på fjället i solsken är ju inget vidare då. Det fick vi ångra bittert. Nu, en vecka senare har vi börjat flagna över ansikte och armar, (ja, för det var faktiskt linne-väder). Det gör fruktansvärt ont att bränna sig, man kan knappt klä på sig eller vrida på sig när man ska sova. Så fort något nuddar känns det ju som man brinner.

 

I lördags deltog vi i alla fall på Telemarksklubben årliga topptursdag i Åre. Lugnt tempo knatade ett glatt gäng en fin runda med grillstopp och fina svängar på skutan. Lina och jag gick några extra rundor med längre åk, medan vi väntade på de andra, då alla inte var så snabba. Men gud så fin dag det blev!

 

 Här med grillningen även efteråt, och bilden nedan vegokorv ute på fjället.

 

 

 

Har hunnit med en tältnatt i Storulvån också, vilket var jättemysigt. Fick låna Fanny rgströms fyrmannatält så vi hade lite mer plats än när vi brukar trängas i enmanstält haha. Åkte dock upp mitt på dagen eftersom vi tagit en springrunda hemma i Björnen först och bara njutit på verandan ett tag. Det blev gott om tid på fjället på eftermiddagen i alla fall.

  

Så härliga svängar, men lite sug längst ner där det blev mer flackt.

 

Lunch with a view, yes, please!

 


 
 

På morgonen hade vi hoppats på skare, men det hade varit plusgrader hela natten, snön var som sorbet och vi gick bara igenom.. Men på tur med klassiska skidor istället gick ju bra det med. Vi tog oss runt Norder och Sönner förbi lilla stugan nedanför Getvalen, där vi satt utanför och käkade frukost. Fick senare återigen en underbart solig dag med fina åk med skimo-grejerna.

  


 

Träffat lite nytt folk har vi också gjort. Nu den här veckan tar vi hand om en tjejs häst. Vi fodrar en gång per dag och pysslar om honom, rider lite i paddocken om vi är sugna på det, och ser till att han mår bra. Så roligt att vara med hästar igen, och få nya härliga vänner.

 

 

 

 

Man må ju umgås med folket som bor i byn, kände vi, och hörde av oss till Lovia Norén som bara bor precis nedanför oss. Vi mötte upp henne och sprang en sväng på fjället. Så enkelt och så trevligt. Och häromdagen kollade vi läget med coola Jennifer Asp så vi kutade en runda idag, och bjöd på lite lunch. Vi var även uppe med tuppen (05.00) för att åka skejta på skaren i Ullådalen med pappa, (enda tiden han hade möjlighet, så vad gör man inte för La Familia?). Det var helt vindstilla och strålande sol! Bättre start på morgonen får vi knappast. Och så slänger man ihop en Nice cream till frulle bara sådär efteråt, Livet är härligt ändå.

 

 

 

 

 

 

Men längsta dagen kändes det ändå som igår. Vi började på fjället tidigt då det äntligen blivit minusgrader igen, alltså = skare! Som vanligt längre runda än tänkt då det var så roligt att bara flyga fram över fjället. Åkte hem och möttes av Kira i huset! Pappa hade varit förbi och lämnat av henne då han skulle på en del ärenden i Åre. Myspys och frulle innan vi skyndade tillbaka till Ullådalen och hudade upp på skutans topp där Fanny väntade. Det var fortfarande stenhård snö, men solen värmde allt vad den hade. Vi knixade oss ner på isen, men kom ut på ett helt okej snöfält mellan Västerskutan och toppen. Knatade en sväng till och andra åket blev jättefint då det mjuknat till sig. Dagen fortsatte med visit hos Jacksson (hästen) och promenixande med Kira. Sen kom Fanny över på kvällsfika, som blev middag istället, för vi var hungriga och matlagningssugna hahah! Avslutade kvällen med att cykla tillbaka till Duved med Fanny eftersom tagit hojen till oss. Som tur var hade pappa precis lämnat av våra cyklar också, och det var hur härligt som helst! Som sagt, allt detta på en ynka dag. Det gäller att ta till vara på varenda minut. ;)

 

 

 En hel del mat hehe, kolla in elkotts.blogg.se för mer inspiration! :D

 

 

 Jag är återigen så glad och lyckligt lottad som har en tvillingsyster som tycker om att göra alla det saker jag gillar också, så vi kan göra så mycket roligt tillsammans.

 Njut av att leva. Vi hörs!

 

//Sanna

Härliga maj

Jag älskar verkligen maj månad! I stan spirar våren och alla blommor tränger fram, flowers are strong, fåglarna sjunger och sprider kärlek, what if birds didn't exist? Stigarna i skogen är underbara för löpning, running different trails everyday never gets boring, och i fjällen är snön kvar och bästa skidåkningen på hela året är här, snowy mountains still glittering under the warming sun.
 
Bästa poeten är man kanske inte, men kan vara fint att bara sitta och filosofera över livet ibland.
 
 
I går åkte Lina och jag upp till Frösötornet och Ladängen för Team Sportia Run, bara en skön grej som Tim Malmborg ordnat ihop. Gratis för alla 5 måndagar i maj springer man två gånger ner och upp för Ladängen. Alltså typ sprint. Polar var på plats för att låna ut klockor, så vi tog oss en varsin för att kunna kolla tiden.  Fler folk än väntat hade kommit, ca 50 pers.
 
 Så kul grej att bara dra i hop, enkelt och okomplicerat. Rätt ner för backen, runda liften och upp i liftspåret, två gånger. Det blev fullt fart direkt, snö i hela backen, och mass-start, dock stod vi längst fram och märkte inte av de bakomvarande, var inga vassa killar med, för vi hade bara en kille framför oss hela racet. Snön var mjuk på sina ställen och jag for på näsan två gånger, är ju som svårt att hålla igen nerför. En tjej bredvid mig gjorde sälen, hehe, ren face plant..
 
I liftspåret upp är det ju bara att tugga på, och eftersom vi gjorde tolv gånger upp i somras och bara skulle springa två nu var det inte speciellt svårt att bara kötta. Kunde dock inte springa ordentligt hela vägen då det var snö som bröt igenom. Kan tänka mig att sista måndagen i maj kommer gå snabbast, då är det kanske inte snö alls kvar. Kommer bli kul att se sin tid, lär förbättras varje gång. Efter bara tio minuter var det ju över, man hann liksom inte börja förän det var slut.
 
 
Egentligen var det ju inte direkt någon tävling så, utan de som ville tävla gjorde det, annars kutade eller gick man bara två gånger för skojs skull och vara med i utlottningen.
 
Och nu till det roliga. Två priser lottades ut, ett presentkort på 1000 kr på Team Sporta och ett energidrycks-kit. Och vem tror ni vann tusen spänn? HIHO, jo Lina! och vem vann det andra?..inte jag... Men killen som kom först av alla. Så priserna gick till de två riktiga vinnarna i alla fall, ganska rättvist.
 
 
Återigen, så roligt med såna här oseriösa event, som blir lite träningstävling, eller ett sätt att kolla formen litegrann. Eftersom det var så kort joggade vi ett varv runt spåret också, väldigt trivsamt och skönt. Har som nämnt fortfarande ont i bröstet, så det var ju bara bra att det inte var något längre arrangemang.
 
Idag kunde jag inte hålla mig riktigt heller från löpningen, vi åkte ut till Frösö fem-dagars orientering. Dock valde jag korta challengebanan och tog det ganska lungt hela vägen. Men första gången på länge sprang vi aldrig fel någon gång. Man kanske bör ta det lite lugnare oftare på orienteringen, tjänar nog mer på det än att behöva springa typ dubbelt så långt pga av felspringningar.
 
 
 
//Sanna
Visa fler inlägg