Matterhorn Ultraks Racerapport - sammanfattning

De fem dagar vi var nere i Zermatt i Schweiz var superbra. Vi hade kanonväder och André visade oss den långa banan under de tre första dagarna. Lättlöpta och fina stigar överallt, och oslagbara utsikter.
 
 
 
 
 
 
Vyn över Matterhorn är rent magisk!
 
 
 
 
 
Det är lite som att springa i ett vykort hela tiden..
 
 
 
 
Jag trodde inte mycket på framgång för min del eftersom jag hade en förkylning som tryckte på. Men körde ändå vertikalen (2,6 km och 650 hm) och kände att andningen inte var ett problem och eftersom det funkade så bra på det tuffa loppet, (kort och brant!) Visste jag att det skulle gå att genomföra det längre också, bara med lite mindre prestationskrav. Min fot är visserligen inte heller bra än, men jag la i ett par extrasulor i skorna och går bara i de mer dämpade skorna nu i veckan. Det kommer nog gå över.  
 
 
 
 
 
Här är min start på vertikalen!
 
 
Skymtar målportalen under detta ögonblick!
 
 
 
 
Lina på en bronsplats!
 
 
 
 
Vertikalen var hur som helst skitkul faktiskt! Lina och jag hade testat den själva dagen innan. Det var individuell start och vi hade 30 sekunders mellanrum, och själva tidtagningen började efter ca 1 km när stigningen började. S.K.Ö.N.T! På vertikaler är det egentligen bara att tugga på, framåt, uppåt och inte stanna upp. Eftersom de långsammaste startade först passerade jag många på den smala stigen upp, men det gav bara mer styrka! Rycket de 200 metrarna gick inte så snabbt som jag hade föreställt mig, men ramlade som vanligt ihop i en anfådd hög på toppen och var jätteglad. Det visade sig att vi blev 3a och 4a, och Lina med endast TVÅ SEKUNDERS marginal till tvåan! Haha, såklart lite surt att veta, om det varit masstart kan det ju ha varit en spurtstrid, men nu visste man ju inte vart någon annan låg. 
 
 
 
Morgonen för stora tävlilngsdagen var regning och molnig (positivt). Petter och André startade 1,5 timme före oss, då de sprang 46kmbanan. Vi fick bara första halvitmmen i starten egentligen lite svalare innan värmen kom igen, men det var inte något större problem. Starten i övrigt gick fint. Det var ungefär 4 km asfalt slingrandes uppåt, så fältet spreds ut bra innan stigarna började. Duktiga Ruth Croft sprintade iväg som en hare och henne såg vi inte mer. Jag la mig trea efter Lina och lyckades hålla från 50-200 meter emellan oss under hela loppet. Allt flöt på bra och jag kände mig ganska pigg hela tiden. Eftersom vi sprungit igenom den långa banan var det bara två kortare bitar av vår bana vi inte testat innan, men inga överasskningar.
 
Jag drack bara energidryck loppet igenom och hällde över mig vatten på energistationer när det blivit så varmt och det fungerade. Dock knäckte det till i knät efter 15 km så jag kunde inte riktigt ha någon större vikt på högerbenet. Vet inte vad som hände, men måste smörja med voltaren nu några dagar och hoppas att det ordnar sig.. 
 
Det blev en härlig stämning i mål och vi är såklart jätteglada att vi kom på pallen! Efter lite fika och snack med en helt slut Petter som kutat in på en femte plats (!) var snabba iväg till dusch och massage för att slippa stå i kö, och det var så sjukt värt! 
 
 
 
 
 
 
Helgen blev en kanonuppladdning inför Goretex Transalpine. Höjdträning, fartträning, uthållighet och att vänja sig vid pastaparty.. Haha skämt åsido. Men det blir en hel del kolhydrater nästa vecka antar jag. Vi är så förberedda så att väskorna faktiskt är färdigpackade. Vi har bara tagit det lugnt hemma, umgåtts med Kira, plockat alla möjliga bär och haft lite semester hemmavid. Det har inte blivit så många vändor till Östersund, och då märker man att det är väldigt skönt att bara få vara hemma några dagar. 
 
By the way så har vi köpt en torkugn till mamma i födelsedagpresent, och det kan VARMT rekommenderas! Det är så himlans gott med torkade frukter och bär, och extra gott när man gjort det själv! 
 
 
//Sanna 
 

Aim Challenge Hemsedal - Kort racerapport

Bilade under natten ner till Hemsedal. Och då menar jag ner.. Tog en jäkla tid. 😅
 
Glömde kompass som vi var tvugna att inhandla en halvtimme innan start.. Hade lånat kartställ från schyssta kompisar. Och bara lätt packning. Vi trodde det skulle bli mest cykling under de 6timmar man har på sig att ta så många kontroller och poäng som möjligt i valfri ordning. (Roogaining). Men när vi fick kartorna i startsignlen var det snabba beslut, ena eller andra sidan dalen? Utan att veta det valde vi "springsidan" . Lämnade alltså cyklarna och skuttade iväg. Det är ju kul att springa, men det tog lite längre tid än beräknat. Vi är stolta och glada över vårt samarbete, till exempel när jag bar Lina på axlarna så att hon kunde klättra upp på en klippvägg och ta en kontroll. Vada över forssen och klättra i träd. Dock blir vi alltid osäkra på vår orientering och tappar tid när vi stannar för ofta, även när vi är på rätt väg.. Fick stå i kö alldeles för länge på en bemannad station också.. Men vi kom tillbaka till cyklarna med 1,5timme kvar, då hade vi till och med simmat i älven för en kontroll! 
 
Vi swischade ner och trampade som aldrig förr, jäklar vad kul att cykla! Redan nu förstod vi att de som cyklat garanterat fått ihop fler poäng. Vi samlade ihop 5 kontroller till, klängandes i ställningar, vadandes i vattnet och rusande i snårskogen! Vi hade räknat med 6 till, men jag slog en vurpa och slog knät i all hets, skrek ut allt man egentligen inte får, och trodde seriöst att knät var krossat.. En rejäl blödning blev det väl, men kunde trycka på asfalt i alla fall och eftersom det var i sista minuten var det ingen idé att chansa en till kontroll när vi inte visste hur cykelbar stigen skulle vara. Tuggade på i en väldig fart in mot mål istället, och tur var väl det, för vi kom in med 2 minuters marginal. samtidigt strömmade det in andra lag. Det var häftigt att se folk komma från alla möjliga håll och samlas ihop! 
 
Jag tyckte lite synd om dem som missade 16 slaget och förlorade massa poäng. Kom 9a, och det var väl OK för att ha sprungit så pass mycket. Vi orkade inte vänta på prisutdelning vid 22 utan gjorde rent våra grejer och tutade hemåt. Otroligt vad fint Norge är, även detta besök! 😍😄 
 
Next upp Matterhorn ultraks! Vi springer en vertikalvariant på fredag (inte en hel vertikal, typ 2km och 600hm) och sen 32km på lördag. Är på plats i Zermatt med André och Petter. 
 
 
 
/Sanna 

Recencion Garmin Edge 20

I samarbete med http://www.cykelkraft.se/ fick jag chansen att prova en Garmin Edge 20. En enkel cykeldator utan konstigheter. 
 
Eftersom jag inte är den mest teknisk tlagda personen och inte heller så intresserade av för avancerad information tycker jag att Garmin Edge 20 har passat mig perfekt! Jag får reda på det väsentliga och det som jag faktiskt förstår något utav. På displayen visas tid, distans, min hastighet och kalorier. Den var lätt att installera eftersom det bara var att koppla ihop den med datorn och ladda den i princip. Det följer med tre snoddar, så man kan alltså fästa den på tre olika cyklar, (om man har så många) och sen är det bara att flyta över själva klockan som man vill. Enkelt!
 
Man kan ställa in så att det piper var 5e km till exempel, det passar mig eftersom det främst är på de längre passen och tävlingarna jag använder klockan.På Sportkullan AR var det jättebra att veta hur långt vi hade cyklat för att få ett hum om hur vi låg till, och samtidgt kunna räkna ut lite var en kontroll kunder vara avståndsmässigt. Och just GPSn stämde bra överens med min mobils GPS också, och distansen kändes rätt. 
 
Superbra också att slippa hålla på med några sladdar eller ha en klocka på armen. Jag vill vara så fri som möjligt, men på cykeln kan den ju lika gärna sitta! Kan varmt rekommendera denna om du vill ha det så enkelt som möjligt och samtidigt veta hur mycket du rört dig. Har du kanske använt runkeeper eller liknande innan men inte vill slösa datatid eller batteri på telefonen är Garmin Edge 20 klockren!
 
 
 
//Sanna 
Visa fler inlägg