Puder och tankar

 
Det är mycket som händer i huvudet just nu. Dagarna går och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Om man nu måste "göra" nånting. Alltså, varenda gång man träffar en bekant, en kompis eller en släkting så dyker alltid samma fråga upp, "Vad ska du göra nu då?". Jaa, den som ändå visste det... Ibland önskar jag att jag var en sån som alltid drömt om att bli någonting, de som VET att de vill bli läkare, jurist eller jobba med elektronik eller i skogen osv. Jag har ingen aning om vad jag vill. Självklart behöver man ju inte jobba med samma specifika sak hela livet, det vill jag verkligen inte, men jag blir ändå stressad och får lite ångest när jag tänker på framtiden. Hur ska jag tjäna pengar så att jag kan göra olika saker, köpa det jag vill, och kunna leva? För tydligen kan man ju inte leva som jag gör nu, jobbar lite då och då på restaurang, åker till stugan när jag vill, går upp när jag vill, GÖR vad jag vill. Typ. Det får man ju inte göra, för MAN MÅSTE ju ha ett jobb. Som alla andra. Jaja, just nu har jag ju ändå ingen aning om vad jag ska göra, så då får jag helt enkelt leva lite till som jag gör nu. Och det går alldeles perfekt. 
 
Det är puder så man skryter om det i Åre just nu. Det bara snöade och snöade och snöade. Äntligen!
 
 
 
Jag och Sanna är också sugna på att göra en lite längre resa, många av våra kompisar är ute och flänger, och vi blir väldigt inspirerade. Jag har inte riktigt förut kännt att jag velat åka iväg på någon sån där backpacker-grej, förän nu! Det har blivit så tradigt att bara vara hemma, och visst, vi gör ju mycket roligt, och åker iväg på lite allt möjligt, men inte under någon längre tid. Och det är jag verkligen sugen på nu! Dock behövs ju pengar och att man återigen VET vart man vill åka. För det vet jag inte ännu. Det är ju en hel värld därute. Vad ska man välja? 
 
Det som jag ofta känner när vi är iväg någonstanns är oro eller ångest eller vad man ska kalla det över hur jag ska få till träningen. JAG VET att det låter superlöjligt, och jag tycker att det är tråkigt att behöva känna så också, men det bara spritter i kroppen om jag är på något ställe där jag inte har möjlighet att röra mig så som jag vill. Då är det ju såklart lätt att åka till något land där det finns tillgång till sånt jag vill ha, som fina platser att springa på, berg, ett gym med fria vikter, ställnigar så att man kan träna pull-ups, kanske snö så det blir skidåkning osv.osv. MEN jag vill ju också besöka sånna plaster som inte har alla de här grejerna, men jag vågar inte, för jag vet inte om jag kommer må dåligt då och vantrivas... Samtidigt som jag vissa dagar här hemma bara tycker att allt som har med träning att göra är pest och pina och jag helst av allt bara vill gömma mig under täcket eller ligga i en hängmatta i ett varmt och soligt land och bara vara. Jag hoppas att man kan hitta en balans i livet och känna att man duger till som man är, att det man gör duger och att jag kan känna mig nöjd med mig själv och det jag gjort under dagen. För ibland är jag extremt besviken på mig själv, och ibland känner jag bara att jag är så otroligt lycklig lottad som ens har en kropp som fungerar, ett fantatiskt land att bo i, en familj som jag älskar och hur BRA jag egentligen har det. Det måste man ta hand om och inte gräva ner sig i småsaker som egentligen är så fruktansvärt oviktiga. 
 
 
 
 
Skridskor på flaket vid Rödön
 
 
Skridskor vid Frösö båthamn
 
 

Det snöar utanför fönstret

Ja just i denna stunden dalar stora fluffiga flingor från himlen ner till marken och gör förhoppningsvis att det kan bli bättre möjligheter för skidåkning! Har ju väntat sen sommaren på att få åka längdskidor långt och länge i spåren och komma någon vart, inte bara snurra runt på konstsnöslingor. Jag tycker mer om att ta mig någonstans.
 
Hade tänkt vänta lite med att åka till Åre, men nu när snön verkar komma igen så drar vi nog upp imorgon eller tisdag igen! wihoo, pudeeer!.. Har införskaffat lavinkit också så känner oss lite säkrare när vi är ute i offpisten. Man ska ju inte tro att man är odödlig.
 
Har varit förkyld några dagar, men är frisk nu och känner mig jättepigg och stark i kroppen. Vissa gånger efter sjukdomar kan man ju känna sig hängig och nere ett tag, men allt är som bortblåst, så skönt. 
 
Är så himla sugen på att tävla igen, i vad som helst. Såg att Ica-loppet i Åsarna är 6 februari, kanske att vi kör det. Men där är man ju en av motionärerna, ( det är ett längdskidlopp ) jag känner mer för ett springlopp just nu. Är för lite sånt på vintern, man kan ju springa nu också, så varför ingen tävling här? Förresten spånar vi själva på att arrangera något till våren och sommaren, men vi får se vad som händer, det kanske rinner ut i sanden, blir lätt så när man vill göra så många grejer. Måste försöka foka på en grej istället.. 
 
 
 
 

Jul, kul och Borgafjäll

Julen var lite extra i år då vår storasyster Mira överraskade oss alla och kom hemfrån Austarlien med sin pojkvän. Hon har bott där i flera år nu (och kommer nog stanna ännu längre, om det funkar med visum och sånt). Det var väldigt roligt eftersom ingen av oss i familjen hade förväntat oss att hon skulle komma hem! Hennes pojkvän hade aldrig sett snö så han fick såklart testa både skidor, åka pulka och så vidare. 
 
                                                    

Vi åkte också upp till Åre några dagar och Sanna och jag gav oss ut på egna äventyr. Gick bland annat upp på Skutan på kvällen med pannlampor, det var supermysigt! Längdspåren i Björnen är ju också kanonfina, trots alla julgäster. 
 
                                                 
 
Vi har dragit ner på julklapparna för varje år, men jag och Sanna brukar alltid ge varandra något speciellt i alla fall. När vi i höstas var med på en multisporttävling i Vemdalen så var det några "par" som buggade loss senare på kvällen till livemusiken efter middagen. Det såg så himla roligt ut att kunna dansa det, så därför gav jag Sanna (och mig själv)  danskurs i bugg på 12 ggr i julklapp! Hon gav mig en övernattning i Borgafjäll med skidåkning och spa! 
 
Några kompisar hyrde samtidigt en stuga i Kittelfjäll som ligger 15 mil därifrån, så vi bestämde att vi skulle åka till dom efter våra dagar och åka mer skidor! Sagt och gjort åkte vi iväg tidigt på morgonen den 3:dje med fullpackad bil. Vältajmat så hade Sanna dragit på sig en förkylning så vi var lite dumma som åkte iväg ändå...
 
Vägarna var ett helvete att köra på, spårigt som attan och jag sladdade till flera gånger. Så vi körde i 50 km/h på 100-sträckor. Det tog sin lilla tid upp till Borgafjäll kan jag säga.
 
Väl framme var vi full av spring i benen, men klockan var redan ett så snart skulle det ju börja skymma... (Alltååå, längtar till vårvintern!!) Men vi svidade om och börja knata uppför slalombacken. Vi gick in på en skogsslinga så vi slapp möta någon åkare. Mycket snö, och jättefint var det. Väl uppe hade liften stannat, vi frös om tårna och skyndade oss ner. Det lutade inte supermycket så några pudersvängar blev det vl inte direkt...
 
                               
 
När vi värmt oss i vårt lilla självhushåll (som förövrigt var ostädat och apäckligt när vi kom) stack vi ut på längdskidor med pannlampor på spåret som fanns precis utanför. Kanonkul! Upp och ner hit och dit gick det. 
 
 
Sanna hade även fått kontakt med en familj som bor i Borgafjäll nu under säsongen, vi gick upp till deras hus och fick många bra tips på vad vi skulle hitta på till morgondagen. Vår plan var ju att gå upp till Klöverfjällstugan och övernatta där, och gå toppturer från den, men det skulle tydligen bli molnigt och alltså ingen sikt däruppe... 
 
Efter en natt utan mycket sömn, Sanna hade ju såklart blivit ännu sämre, stack vi i alla fall ut på en morgontur med längdskidorna. Vi är ju ändå där liksom, men tog det lite lugnt så att det inte blir farligt. Sedan var det bara att packa ihop, städa och ge oss ut på fjället! Vi hade beslutat oss för att gå upp till stugan och kolla läget, kändes lite roligare med en sån tur, än att åka lite smååk inne i skogen..
 
      
 
Det var trivsamt men kallt. 15 minusgrader (om inte mer) plus vind gör sitt. Vi hade några glimtar av blå himmel och kunde se Klöverfjället klart och tydligt. "Där uppe skulle man va" sa vi flera gånger, men en minut senare var fjället täckt av moln igen, så ingen idé att ge sig upp där. Vi är lite skraja för laviner också, även om vi såklart hade med oss utrustning, så känns det tryggare att vara flera, och gärna med någon som känner till området. Vi höll oss nere vid leden mot stugan istället. Det började blåsa på mer, men vi stannade ändå vid ett nerisat ledkryss för att ta en bild, det var så vackert. "MEN LINA! DU HAR FÖRFRUSIT KINDEN!" Ropar Sanna i panik. Jag som tidigare haft en pinande sidvind mot ansitet tyckte att smärtan hade gått över, men tittade på mig själv i mobilskärmen. Aj då. Min ena kind var alldeles vit, jag petade på en med fingret och trodde först att det var en stor snöklump. Men icke. Min kind var hård, kall och alldeles vit. HJÄLP! Som tur var hade jag en exrta buff i fickan som fick agera balaklava. En sån hade Sanna redan på sig så hon hade inga frusna kinder. Jag hade ju mobilkameran uppe, men tog ingen bild dum som jag var. Det var lite läskigt, klä er varmt i minusgraderna! Vi var ganska nära stugan vid det här laget och kunde gå in där. 
 
 
 
                          


Vi hade ju redan bestämt oss att inte övernatta på grund av Sannas förkyling och vädret, men ärligt talat hade jag inte velat sova där ändå. Det var såå kallt! Men vi tände kaminen, tog av oss pjäxora och satte på oss mer kläder. Varmvatten, vegokorvar och mackor hade vi med oss. Tyvärr hade jag haft mackorna på utsidan av ryggsäcken (fråga mig inte vart jag lagt min hjärnceller då), så dom var genomfrysta. Men korvarna var bara kalla, så där satt vi. Och mumsade på kalla vegokorvar, mina hemmagjorda bars, drack vatten och värmde våra handskar på kaminen. (Fråga mig inte heller den här gången vart jag la mina hjärnceller). När vi sedan beslutade oss för att ge oss av sisådär 45 minuter senare (när elden äntligen börjat ta fart), kunde vi konstatera att halva Sannas handske satt fast på kaminen och texten på min buff inte längre var läsbar. Handskarna var i allafall varma ca 1 minut, men det rekommenderas inte att lägga något föremål överhuvudtaget på en varm kamin. Förutom en kastrull med vatten möjligtvis. 
 
                                                
 
 
                                    
 
Ut i det vita igen. Av med stighudar och iväg. Not. NOLL glid. Vet inte vad som hände, men det bev som styltor under våra skidor och vi kom typ ingenstanns. Våra händer höll på att avlida i kylan, men vi stretade på. "Fortsätt simma, fortsätt simma" ekade i mitt huvud. (undrar hur många som blivit hjälpt av den meningen, I love Doris.) Vi såg ut som två mumier i skidkläder skulle jag tro, med stapplande längdskidåkarstil på utförsskidor. Nu hade våra tår återigen blivit isbitar. Men naturligtvis så kommer man alltid fram om man fortsätter gå, och vi var vid gott mod när vi återvände till bilen. Dock var det flera som ville använda kupévärmare till sina bilar, så säkringen hade gått. Det betyder iskall bil. Det gjorde oss ändå inget, jag var bara nöjd att få gå på toaletten, hade varit kissnödig redan uppe vid stugan. Alla måste nog erkänna att det kan vara det bästa som finns ibland. Bara att äntligen få släppa på trycket. Haha.
 
 
Ännu kallare dagar hade vi att vänta om vi fortsatte upp till Kittelfjäll. Sanna med feber och jag med köldskada. Njae, det var nog ingen bra idé, så vi fick helt enkelt ställa in det. Lååång bilfärd hem i mörket igen, båda fick se ett stjärnfall, jag önskade mig en säker resa hem, och fick senare veta att Sanna önskat sig samma! Great minds think alike ;) Och det blev en säker resa hem.
 
 
 
                                 Nu ligger de flesta isar också, vilket betyder, långfärdsskridskor!
 
 
 
                                                 Fick ett rep av pappa i julklapp, WE LIKE :D
 
Gjorde Raw quinoafröt, eller "yoghurt" till mig, Sanna och mamma imorse. Mycket gott.
Lägg quinoa i blöt på kvällen, mixa sedan i en mixer, med kokosmjölk och banan (eller päron som jag tog den här gången, också supergott!) Jag toppade med mixade blåbär, hela båbär, päron, nötter och frön! 
 
En kommentar
publicerat i Allmänt
Taggar: borgafjäll, frukost, quinoa, quinoayoghurt, skidåkning, skimo, turåkning
Visa fler inlägg