Lina & Sanna - Frulle och Jungfruloppet

Frulle och Jungfruloppet

Vi har jobbat på frukost här i Strandbaren vilket är jättekul! Sparris (The Head Chef) har bestämt att vi ska servera lite nyttigare frukost, We like! Så det som gäller är chiapudding med bär, eller yoghurt med granola, smoothie, ägg om man vill, och kaffe eller thé. Vi har både möjligheten att man får ta med sig frullen eller sitta i ute vid poolen (vilket är fett nice), och eftersom vi får betsämma själva hur vi gör, då kan vi göra såhär fina frukostskålar... VILL NI KOMMA HIT ELLAH!?

Efter jobbet var det i allafall RACE-dags!

Jungfruloppet

Det var en varm dag på jobbet och vi försökte hålla oss i skugga och dricka mycket vatten. Man hämtade nummerlappar i målområdet för att sedan ta en buss till starten. När vi står där och väntar knackar någon på Linas axel, och ingen mindre än pappa skrattar oss i våra ansikten! Han kom ner på morgonen och hade chillat vid stranden hela dagen för att delta på korta banan på loppet, men det var lite väl varmt tyckte han, så hade bestämt sig att bara agera stöd och hejarklack åt oss. Så himla kul att han gör som han gör med överraskningar! Vi blev båda direkt piggare och ännu mer taggade på tävling. Riktigt kul det skulle bli!

Somnade till i bussen på väg till start, men väl framme i Lickershamn vaknade vi till och började värma upp ganska direkt. Ett mysigt ställe med små röda bodar och fiskebåtar. Starten var enkel med ett snöre på marken. Det såg inte ut att bli vidare konkurrens heller, vilket var ganska skönt. (Men såklart ska man aldrig ta ut någon vinst i förskott, men när det nu väntade lite mer av vad vi kallar terränglöpning kändes det helt enkelt så). Hade hört att det var bra att vara snabb i starten för att det skulle vara trångt att ta sig förbi längre fram. Höll så bra fart jag kunde och hamnade precis bakom Lina. Märkte inte av att det blev så trångt, är van vid trängre på tävlingarna hemma måste jag säga.

Det var mycket rötter och sten och det gjorde att vi drog ifrån de bakom oss ganska fort. Jag höll Lina ca 5 meter framför mig. Detta avstånd växte dock till 100 meter som mest. Men jag såg henne bland träden hela tiden och höll hög fart hela vägen. Kände mig väldigt stark och glad. Det är så otroligt kul att springa lite mer tekniskt och på stig. Loppet gick alldeles intill havet också, och några gånger kom man ut på klipporna och fick sig en glimt av det mäktiga som havet är. Vid vätskestationen hällde jag vatten över huvudet, väldigt bra sätt att kyla ner sig med. Hellre så än att dricka något, det kan bara skapa problem i magen. Håll får jag så lätt nämligen.

Vid tio kilometer kom jag ut från en lite mindre stig ut på en bredare och ser överaskat att Lina ligger mycket närmre än tidigare. (!) Jag har tagit in! Massa tankar far igenom huvudet. Ska jag spurta ikapp och försöka komma om? Kanske springer vi i mål tillsammans? Har hon skadat sig? Varför går det sakta?

Kommer på mig själv att jag är i någon slags bubbla och studerar Lina på håll i stället för att ha fokus på löpningen. Släpper tankarna och ökar på och försöker koncentrera mig på andningen istället. Lät benen pinna på lite för fort tydligen för snavar till och ligger vågrätt i luften i, vad som känns som flera sekunder, men faller aldrig till marken. Känner dock plötslig smärta i hela höger utsida fot. Har vrickat till mig... Tusan också. Tänker mer på hur jag sätter stegen och hoppar vidare över rötterna. Så farligt är det inte och jag känner att jag fortfarande kan ta in mer på Lina, hon måste ha blivit lite trött. Har kamp med mig själv om att komma ifatt. Hela de två sista kilometrarna är det folk längs vägen som hejar och tror på mig, att jag ska springa om.

Såklart har Lina också börjat öka igen, och jag har inte riktigt kraft att kunna ta det. Hade ändå kul och det var ett roligt upplopp i uppför och gräs. Stämningen var på topp. Lina övermannas dock direkt av de lokala journalisterna och där står jag, dum och ointressant utan veta vart jag ska ta vägen riktigt. Som tur var kommer pappa med egen filmkamera och intervjuar mig. HAHA.

Fina, bästa pappa.

Ett huvud kortare än alla andra. haha!

När de är klara med Lina joggar vi alla tre tillsammans ner till vattnet för att bada. Pappa sa att han hade haft hela stranden för sig själv tidigare, så det lät väldigt lockande. Det visade sig inte vara så konstigt att han varit ensam. Tång och slam täckte vattenytan, vi trippade ut från en sten vid kanten av vass och försökte ta oss längre ut, ”där det var renare”, enligt pappas direktioner inifrån stranden. När vi såg döda fiskar guppandes intill oss var det droppen, vi kom bara knädjupt. Fick längta till kall-dusch hemma sen istället.

Vid prisutdelningen fick jag en kasse med lite lokala produkter, bland annat salmbärssylt och salmbärsvinäger. Lina vann en fin skål och en kopp. Blir bra att ta kort på till instagramkontot. För det har ni väl inte missat? Kolla in @elkotts på instagram eller elkotts.blogg.se för massa matinspiration!

Var med på Levaloppet i veckan också. Det var sjukt varmt, jag hatar att springa i värme. Det var en ganska tråkig asfalts- och grus-mil. Lina kammade hem andra platsen, jag blev femma. Vi ångrade lite att vi inte sprang halvmaraton, som då gick två varv på milbanan. Det var tråkigt att gå och vänta bara, hade ju kunnat springa lite längre då likaväl. Vi hade förmodligen kommit tvåa och trea då efter Gabriella också. Men det var en trevlig kväll i alla fall med en jätteduktig kille som spelade gitarr och sjöng. I morgon packar vi i ordning för Hemavan på fredag. Om vi är taggade?