Tävlingar och race-rapport! -Viruddenloppet

Nu har vi varit på tre tävlingar på mindre än en vecka, och det har varit så himla kul! Jag älskar att tävla, vara ute och bli arg, trött och skitig och samtidigt adrenalinfylld och sprudlande glad. Dessa tre tävlingar innehöll lite av varje. Först ut var Viruddenloppet, en grus- och asfaltsmil på platten, sen Sportkullan Adventure Race, en multisporttävling för tjejer, och nu senast Jungfruloppet, en terränglöpartävling intill havet som hölls för 34 året. 
 
Så jag börjar med Viruddenloppet. Vi hade lastat cyklar och packat bilen full med det som behövdes för multisporttävlingen. Den ligger nämligen in Dalarna och därför var vi tvugna att ta nattfärjan och köra bila vidare, och löpartävlingen låg två dagar innan på södra gotland, så för att inte vaska för mycket bensin var detta bästa alternativet. 
 
Loppet skulle visa sig vara mycket större än vad vi räknat med, då förra tävlingen, Hemseloppet, inte alls hade fått så många löpare. Vi blev överraskade när det var drygt 600 med här, dock uppdelat i olika klasser och distanser, plus barnlopp. Hur som helst var det behaglig temperatur för löpning. Hade inte direkt några förväntningar på hur det skulle gå, men som alltid hoppas man ju på pallen. Dock förstod jag redan i starten, när jag fick syn på Maria Maripu från Trångsviken (vad i hela friden nu hon skulle göra på Gotland just idag..) att jag var bäst trea, och sen förstod jag att jag skulle hamna utanför pallen då en spänstig tjej framför mig som värmde upp hade ett Hällseby linne på sig. (Det är typ bara såndadär skitasnabba elitlöpare där) Så då blev det inte så nervöst egentligen, men jag hade i bakhuvudet att försöka hänga på Maria så gott det gick och kanske spurta om henne..
 
När vi kom i väg blev det som jag förutsett, Hässelbytjejen stack i väg som en hare, Lina rakryggad därefter och Maria med långa kontrollerade steg. Osså jag. Banan var faktiskt ganska tråkig. Bara långa, raka sträckor där man inte såg änden på vägen framför sig, så ganska svårt att ha motivation att hålla farten uppe, särkilt för oss som typ bara springer stig. Men det var ganska skönt att sträcka ut benen och försöka trycka på. Jag kände mig mest som ett gummiband, det blev lite intervallform kan man säga.
 
 
 
Bilder tagna från Viruddenloppet.se. Det här var väl ca 4 kilometer in på loppet. 
 
 
Vid två kilometer kvar tyckte jag mig kräma på det jag hade kvar för att ta i kapp på Maria, men det kanske bara var min inre önskan att komma närmre, för avståndet oss emellan krympte inte det minsta. När det var kört sprang jag bara mot mig själv och sprintade på över gräset på fotbollsplanen in över mållinjen, ändå ganska glad. Kvällen var fin och vi joggade ner (eller typ sprang ner) med Hässelbytjejen, som heter Garbiella och var jättetrevlig. Riktigt cool och snabb brud.
 
Fick gratis vegokorvar av de som stod och grillade då ingen annan hade velat ha dem, och bättre att mätta några magar än inga alls. Skyndade sedan att duscha innan de låste och tuffade vidare mot Visby i en magiskt solnedgång då hela himlen lyste rosa. 
 
 
(Som vanligt är bilden inte helt rättvis.)
 
 
Maxi stängde 23! Toppenbra för oss som han köpa lite nattkäk, aka rågbröd med avokado, groddar och tomater.
 
 
 
Fortsättning följer.. (Och då om Sportkullan Adventure Race........)