Lina & Sanna

Trots motgångar och små bekymmer som händer varje dag, så är det bagateller i jämförelse med många andra. Tänker främst på krigsdrabbade länder och väderkatastrofer. Fy vad orättvist alltså.. Tycker så synd om de som flytt sina länder som en gång  var vackra och fulla av glädje, men som nu bara består av kaos. Alla liv som gått till spillo och familjer som delats. Skulle fullkomligt rasa samman om detta hände mig. Beundrar styrkan i dessa människor. Så mycket skit de får ta, FY!

 

Med detta ville jag bara säga att jag är nöjd med mitt liv här i Sverige, vilken tur man har haft. Det hade lika gärna kunnat vara en korkad ledare här och en massa idioter som tror att skjuta och spränga ihjäl varandra är lösningen på alla problem.

 

Hur som helst, nu till något annat. I förrgår var det 28 februari och vår födelsedag för 22a gången. Detta året fixade vi som tidigare nämnt en orienteringstävling. Frösö Rogaining gick alltså av stapeln för första gången. Vi var beredda på att det skulle bli en liten skara deltagare, och 18 tappra kom till start. Några på cykel och några med springskorna på.

 

I fredags och lördags satte vi ut alla kontroller och skärmar över Frösön och Rödön. Vi beslutade att skippa Östersund helt, de skulle nog ändå inte hinna ta alla kontroller tänkte vi, (och hade rätt). Några tog vi med bil, några till fots och flera med cykel. Det hade snöat lite mer sen vi rekade, så vissa sträckor var man tvungen att dra cyklarna. Men det hör väl lite till i såna här tävlingar att det ska vara lite bökigt, tycker vi i alla fall.

 

Mer stök blev det även för oss med själva förarbetet. När vi skulle göra alla kartutskrifter var vi tvugna att byta alla färgpatroner skrivaren efter halva jobbet, samt rita in manuellt stigar och olika vägar som inte fanns med på kartan men som var viktiga för själva orienteringen. Sen bestämde vi oss i sista stund att lägga till fem kontroller, så fick även sitta och rita in dessa för hand på alla kartor. Och hade skrivit ut 22 av varje, och vi hade 4 stycken olika kartor.. Det blev en del. Ska tillägga att detta gjordes klockan 3 på lördagnatt, eftersom vi jobbade från 16-02.

 

Men men, vi skulle ju inte springa runt över hela frösön ändå, det var ju deltagarnas uppgift, så ska inte klaga. Jag var faktiskt inte särkilt tröttt på morgonen. Brukar inte bli det när det är något som händer nästkommande dag. Eftersom vi förberett allt var det smidigt att bara packa in i bilen och fara till Frösö Park, så skönt. Inget krånglade och glada deltagare droppade in.

 

Vi gav alla kartor en halvtimme innan start så det fick chans att planera färdväg lite. Lina och jag var uppspelta och upp i varv och skulle säkerligen har gjort ett bra resultat om vi varit med, så fulla med adrenalin som vi var av att se alla. Haha. När alla stuckit iväg stod vi där avundsjuka och rastlösa. Varför kan ingen annan göra en sån här tävling så vi får vara med själva!?

 

 

Löste det dock med att köra race med varandra på den nybyggda hinderbanan istället. Såå kul. Blev riktigt trött av några varv. Man märker inte att man är trött förän man är i mål. Allt fokus går på att ta sig före den andre över varje hinder, tävlingsnördar som vi är.

 

Fyra timmar gick ganska snabbt, och de fyra sista lagen kom inflygande rent ut sagt på sekunden! Så tajt var det, väldigt imponerande att de lyckades tajma in tiden så bra. Vilka kämpar, de krämade verkligen ur de sista för att hinna i mål innan poängavdrag.

 

Det var roligt att höra allas historier om hur dagen hade varit. Mycket cykelsläpande, som vi befarat, en del snöpulsande över ängar och till och med ett lag som gick i genom isen en bit bortanför Rödösundet! Tur att det gick bra, vi hade varnat för tunn is, och rått alla att ta bron, men så såg det ganska inbjudande ut ändå tydligen. Alla verkade i alla fall ha haft några roliga (och flåsiga) timmar ute på vift.

 

Middagsbuffén bestod av lasagne och lite sallad, det var ju inte direkt vad vi brukar äta, så kändes lite dumt att bjuda på något vi inte står för riktigt, men samtidigt är vi jättetacksamma för att vi fick vara på Quality hotel. Och det spelade egentligen inte så stor roll, alla blev nog mätta i alla fall. Vi hade tänkt att baka en tårta till efterrätt eftersom det var vår födelsedag, men det fanns aldrig någon tid för det.

 

Dagen efter var ändå perfekt, vi hade fått sova ut och vaknade till strålande sol. Dags för långpass på Frösön, mission ta ner kontroller. Pappa skjutsade oss till Frösö stugby och därifrån sprang vi och tog ner höger varvet runt ön. Scott hade under kvällen erbjudit sig att ta några skärmar, så vi lämnade några närmast där han bor. Och Rödön tänkte vi cykla till imorgon. Men resten fick vi in under faktiskt precis 3 timmar och 59 minuter! Well done.