ÅEC RACE RAPPORT
ÅRE EXTREME CHALLENGE RACE RAPPORT
Som vi har sett fram emot den här tävlingen! Eller den här Utmaningen kanske jag ska kalla det? För vi såg det mer som det i år, eftersom det var första gången. Bara ta sig igenom banan var vårt huvudmål. (JO tjena, såklart man vill vinna !)
Under en vecka hann vi stresspaddla våra införskaffade surfskisar. Carbonology Sports Vault från Aterra. Nya cyklar från Egons cykelaffär har vi också fixat, Fuji SLM 2,5. 29 tum denna gång och hard tail vilket också är nytt för oss. Men ändå suuuperskönt med en lättare cykel och en som rullar över stock och sten utan problem! Det har varit roliga sista veckor innan racet då vi lagt upp dagarna med paddling på mindre sjöar och längs med stranden i Åre till en början, och cyklat igenom banan flera gånger.
Vid sidan om har vi tävlat i löpning också. Sprang Offerdalsmilen för två veckor sedan med en riktig tjejfight, det var roligt att springa ihop. Blev 2 och 4a. Sen for vi till Norge över midsommar för ett motbackelöp, VassfjelletOpp, 2a och 3a efter en stark norska som vunnit samtliga 6 år innan. Och så St.Olavsloppet förstås. Det kanske inte var det smartaste att smattra på på asfalt två dagar innan tävling, men det är svårt att hålla igen, och skulle visa sig inte ha så mycket betydelse ändå.
Racedag:
Spegelblank sjö och klarblåhimmel, YES! Morgonen gick snabbt och vips så var vi i båtarna i vattnet med några minuter till start. Vi paddlade runt och positionerade oss lite ofrivilligt på startlinjen i mitten, längst fram bland alla de där vassa kanotisterna. Hur hamnade vi där?! Pang och vattnet skvätte åt alla håll, paddlar slog i skrov och vågorna hade tusen riktningar. Bara efter femtio meter kantrar Lina och plaskar i sjön.. Smidigt och snabbt är hon uppe i alla fall och vi paddlar vidare i samma klunga som alla med havskajaker. Liiite pinsamt att sitta i en surfski och ta sig fram i samma takt som dem. Lina hade nog blivit lite ofokuserad efter sitt bad, för plötsligt ligger hon och simmar igen. Vattnet är fortfarande stilla och såklart är det frustrerande för oss båda att ha tappat tid på nåt onödigt. Men vi fortsätter i lugnt tempo för att inte riskera något mer. Det tar sin lilla tid. Vid lyftet på Åre strand när vi ska bära båtarna ca 200 meter är det skönt att få kliva ur. Vi har bra synk och springer förbi en massa lag som konkar på tyngre kajaker. Vi är ikapp många och det blir roligare att ha flera runt sig.
Resterande paddling går fint även fast det börjar blåsa upp så smått. Efter vändningen några kilometer längre ner ser vi vita gäss, och bävar för hur höga vågorna har blivit! Jag har full koncentration på balans och kan inte använda min kraft att ta mig fram snabbt, för då får jag ner paddeln för djupt eller också drar jag den rätt i luften utan att ha kört ner den under ytan. Titta rakt fram, titta rakt fram.. Nu vågar jag påstå att det faktiskt är ganska höga vågar, och i efterhand är jag riktigt stolt att jag inte trillade i alls! Dock hör jag ett rop bakom mig, och tror bara att Lina är lite efter och jag väntar in. Väl på stranden igen får jag höra att hon faktiskt vickat i det kalla vattnet en tredje gång. Doppen har tagit mycket energi och när vi springer till växlingen är Lina väldigt skakis. Tur att det var 1.5 km för det mesta hann rinna av då och med lite banan och gifflar som energi är vi på topp igen. NU SPRINGER VI!!
Vädret är kanon, om än lite varmt, men vi är så adrenalinfyllda och glada att det är löpning så vi tassar på. Alla branta partier kan vi ganska väl och vet hur vi ska tampas med dem. Vi passerar lag efter lag, och vi har fått höra att vi är 28 minuter efter första duo-dam och är femma. Alla vi tar oss förbi verkar imponerade av våra lätta steg, vilket stärker självförtroendet. Dock kände jag mig inte fjäderlätt hela tiden kan jag lova! Men det är kul och jag försöker hänga på i Linas racertempo. Väl på toppen är det jag som får ta över täten och studsa neråt, min gren! Vi ligger nu redan tvåa och börjar känna ledarvittring. Stenar, snö, moss och lera, så härligt att bara fara fram obehindrat över fjället och veta exakt var man ska. Med cirka 4,5 kilometer kvar ner till Huså springer vi förbi ledande damer. Vi håller bra fart ända ner till växlingen och ser pappa vinka i röd keps där han och mamma ställt iordning cykelskorhjälmar och energi. I Huså har vi 10 minuters ledning.
Vi har lagt märke till att många springer i stora, kraftiga skor när dom är på fjället eller i terrängen. BUT WHY!? Vi väljer alltid lätta skor, här i favoriterna ALL OUT CRUSH LIGHT från MERRELL
Tim mötte oss på fjälelt och tog dessa två kanonbilder!
All påhejning från publiken och funktionärer runt om är så härlig och man blir glad och pirrig i hela kroppen även fast man är trött. Jag tror vi hade maxpuls nästan hela tiden men ändå kontrollerade. Första biten på cykeldelen är grusväg innan myr och stigar. Vi trampar på i väldigt fart och det är underbart! Väl i det lite smalare och för oss tekniska partierna kör vi på ändå och klarar det mesta som aldrig tidigare. När vi tränat på banan är det några ställen vi har sagt ”där går vi med cyklarna” men nu när vi har fart och uppe och inget att förlora kör vi på och klarar allt jättebra! Blev riktigt överrumplad av oss att vi fixade alla partier vi bävat för så bra. Det var extraskönt att ha bra glasögon på sig med sin styrka i, jag kunde se alla rötter och ojämna partier i hög fart, samtidigt som jag slapp bekymra mig över att det skulle bli mörkt när vi kom in i skogen eftersom glaset ändrar sig efter UV-strålar. Tidigare har det blivit för mörkt att cykla med brillor för mig och jag har fått stanna och tagit av mig dem eller kisat ovanför glaset för att överhuvudtaget se framför mig. Nu fungerade det kanon! Vi kommer att återkomma med ett mer detaljerat inlägg om våra slipade sportglasögon från Sportbrillor, för de kan jag verkligen rekommendera!
Det är många uppförsbackar och jag tappar räkningen på alla vi trampar förbi. Folk tycks inte ha konditionen för att orka cykla i branterna. Det är skönt att ha flås och kunna trycka på där och känna att vi är starka tillsammans.
Vi hade dock lite fel val av vattenflaskor då vi tagit softflasks, de studsade och hade sig så när vi möter mamma och pappa som hejar oss vidare slänger vi dem ifrån oss. Väl på grusväg igen som bär uppåt stiger hettan upp över öronen och halsen och munnen är snustorra. En bäck kommer att passeras längre fram. Vi slänger cyklarna åt sidan och kastar oss i vattnet, öser över hela kroppen och dricker så fort vi kan. Trycker en clifbar chokladgel och kör på. Cyklingen är rolig och varierande längs med hela banan. När vi är nere i Björnen och bara har Åre kvar är vi så lättade så det är sjukt. Det svåraste är över och nu är det bara att kötta! Downhill-delen är jag inte så nervös för, där har vi ändå planerat att springa i de vassaste kurvorna.
Det blir några efter oss på banan och vi får flytta åt sidan flera gånger, men vi satt faktiskt på cyklarna längre än planerat på downhillen. Asfalten in mot mål går fort och backen från stationshuset är flåsig men sjukt kul när det är så mycket folk runt om som skriker och hejar och när vi tillsammans har kunnat ta igen allt på massor utav lag framför och VINNER duo dam tillsammans, kom totalt 7a i duo och 37 minuter ner till dam tvåorna. Lördag var en riktigt underbar dag att vara tvilling på.
Wow, häftigt! Vilken upplevelse och prestation.