Vildhussloppet

Kort Race rapport Vildhussloppet.

 

Igår efteranmälde vi oss till Vildhussloppet, en halvmara i Hammarstrand. Lina har sprungit två gånger förut, och det första gången för mig ifjol. Det är en varierande bana med skogsvägar, stig, blöta partier, grus och asfalt. Starten är i Hammarstrands ”centrum” och så springer man i mål uppför trapporna vid Döda fallet. De där trappstegen kan vara jävulska. Riktigt seg i benen och där mjölksyran hinner ikapp en.

Förra året minns jag det som tokvarmt, så att lördagen i år bjöd på mulet, lite regn hängandes i luften och svalt väder gjorde mig bara nöjd. Alla som springer mycket vet ju att det är att föredra, framför gassande sol.

Vi hade haft loppet i tankarna men inte tänkt anmäla för det är så när Kina. Men så kände vi att, äsch, varför begränsa sig? Stötta de som anordnar ett så fint lopp och ha lite kul. Man måste ju leva varje dag. Vi tog försiktigt i terrängen så det inte skulle sluta med några stukade fotleder. Och nu i efterhand känns det ju klart värt.

 

 

 

 

Lina sprintade på i ledning direkt och höll det hela vägen. Jag hade klubbkompis Åsa Wiklund framför mig och närmast var jag vid ca 7 kilometer, då endast 50 meter. Men där tog min motivation slut lite, så avståndet gick lite jojo och jag lyckades aldrig få fram krafterna och komma ikapp. Energin fanns inte i benen, det kändes stora som stockar, men luftvägarna hade jag inga problem med. Sen har jag haft lite förkylningskänningar, så vågade inte trycka på fullt ut. Jag höll ett behagligt, inte för ansträngande tempo helt enkelt. Jag är väldigt glad att vi åkte dit. Tillsammans fyra tusen kronor rikare också. Tack för det! 😊 Tack också till alla bybor som stod och hejade längs med banan, otroligt peppande och givande med support när man tävlar! Och så pappa förstås, som skjutsade, filmade och fotade. Samt Sören Olsson som också fotade på flera platser längs med loppet. Här nedan har vi Sörens foton.

 

 

 

 
 

 

 
 
Lina har förståss sett att det är en kameraman framför. Smiiile.
 
 
En halv sekund senare..
 
 
 
 
 
 
 
Fortfarande lite glöd i blicken va?
 
 
 
Men här någonstans har jag kanske gett upp hoppet om andraplatsen..
 
 
Här tog pappa kort och filmade. Efter trapporna är det en ganska lång ramp innan sista metrarna på smågrus.
 
 
 
Sista kurvan innan målportalen.
 
 
Lite prispengar. :)
 
 
 
 

 

Både Lina och jag sprang i Merrell All Out Crush Light, vilket är våra favoritskor. Det är nätta men med bra grepp och funkar i typ alla terränger, (något som Vildhussloppet är bevis på). Sen har vi afterrun dojjor på oss vid prisutdelningen, ISIX8 mesh. Det är mjuka och supersköna efteråt, och perfekta om man ska jogga av lite och inte vill ha tävlingsskorna på sig.

 

Nu är det Slutpackning och fix inför KINA!! Btw åker vi tisdagkväll och inte måndag.. Heheh vi hade kollat lite fel på biljetterna och datum. Tur andra i laget har mer koll. 😉

 

 

 
Lina slängde ihop en tårta hemma också. Gott va?!

 

 

 

/Sanna